The Beanie Bubble 2023

Innan jag visste hur en Beanie Baby såg ut kände jag till dem som en punchline. Från sitcoms, från stand-up, den där bilden på paret som fick dela upp sin Beanie-samling under översikt av domare som en del av sin skilsmässoförhandling, samt på senare år som en jämförelse till crypto- och NFT-marknaden.

 

Först och främst, vad är ens en Beanie Baby? Svaret tycks löjligt enkelt; det är ett litet gosedjur som är fyllt med bönformade plastkulor istället för traditionell stoppning. De är också lite löst stoppade så att de är lättare att posera än andra gosedjur. Det låter knappast revolutionerande, men precis som med den där Mumin-muggen som såldes för 236 478 spänn och de spräckliga, nederländska tulpanerna under 1600-talet fanns det definitivt en bas samlare som såg ett enormt värde i dem.

 

Den moderna versionen av Beanie Babies har bisarrt stora ögon, och jag kan nästan garantera att du känner igen dem om du ser dem även om du inte är i kontakt med barn, de har absolut stirrat på dig från en barnvagn eller en strategiskt placerad hylla i en stor butikskedja. Som någon som sålt dem har jag personligen sett deras rent av kusliga dragningskraft på barn, och brukade skämta om att det var något sorts ondskefullt geni som uppfunnit de stirriga små figurerna. 

 

Affärsmannen Ty Warner (spelas av Zach Galifianakis) är den som kom på idén att göra gosedjur med lite mindre stoppning, som skulle bli en sån succé att hans företag under en period var världens mest lönsamma leksakstillverkare, och Ty själv blev miljardär. Men han är en biroll i ”The Beanie Bubble” som framför allt handlar om de kvinnor som hjälpte till att göra företaget framgångsrikt – och som Ty underskattade, utnyttjade och lurade. De har av oklar anledning alla fingerade namn i filmen, men är baserade på verkliga personer.

 

Först Robbie var riktiga namn är Patricia Roche (spelad Elizabeth Banks) som var Tys affärspartner och flickvän stod för försäljning medan Ty fokuserade på produkten. Plötsligt minskar han hennes roll i företaget och tar bort hennes kommission. Men som den slipade affärskvinna hon är har hon ett ess i rockärmen.

 

Shelia, riktigt namn Faith McGowen (spelas av Sarah Snook, känd från ”Succession”) som var Tys flickvän efter Robbie. Hon och hennes två små döttrar hjälpte Ty mycket med produktutvecklingen.

 

Maya, riktigt namn Lina Trivedi (spelad Geraldine Viswanathan) är en pionjär när det gäller internetmarknadsföring som, om man ska tro filmen, fortfarande jobbade för en blygsam timlön hela tiden.

 

Tack vare entusiastiska fans, begränsad tillgång, limited editions, och Trivedis revolutionerande marknadsföring (de var bland annat det första företaget att sälja direkt till konsumenten över internet). Beanie Babies som utgått kunde öka så pass i värde att folk började behandla dem som en investering. Men framgången var minst sagt en bubbla, som skulle spricka på ett spektakulärt sätt.

 

Allt det här är ganska intressant - men behövde det bli en långfilm? Jag är inte helt övertygad.

 

De som arbetar bakom kameran har verkligen gjort en ansträngning för att göra det här mer intressant. Kristin Gore som skrivit manus efter reportageboken med samma namn, och som även regisserar tillsammans med Damian Kulash, berättar historien icke-linjärt på ett intressant sätt. Produktionsdesign, klippning och filmning är imponerande.

 

Filmen är så kompetent att det känns orimligt. Skådespelet är gediget, även om karaktärerna inte är de mest komplexa. Men trots det går något förlorat, all den här kompetensen översätts inte till något mer än okej.