The Beekeeper 2024

Vad är det som definierar en typisk actionfilm där Jason Statham spelar huvudrollen? Förmodligen att den är ganska generisk. Det kan låta elakt att säga, men det behöver inte vara så. För det finns en slags trygghet i det generiska. Du vet vad du får och det är ofta en garanterad skön stund av okomplicerad underhållning som förmodligen paras väl med kebabtallrik och valfri dryck. “The Beekeeper” är en av dessa generiska Jason Statham-filmer, men en som hör till toppskiktet av dem.

 

Filmen handlar om den fåordige biodlaren Adam Clay (Statham) vars vänliga hyresvärdinna utsätts för ett åldringsbrott och får sitt livs besparingar och en välgörenhetsfond stulen från sig. Något som driver henne till självmord. Som följd blir Adam Clays logiska slutsats att det är dags att börja mörda de ansvariga personerna bakom det hela tills dess att han känner att en naturlig slutpunkt är nådd. För Adam Clay är inte bara en biodlare. Han är också en tidigare medlem i “The Beekeepers”. En superhemlig elitstyrka som gillar att tänka i termer av bin och bikupor och som existerar utanför samhället för att bättre kunna försvara det till vilket pris som helst.

 

Upplägget för “The Beekeeper” är förstås absurt, men filmen vet om det och Jason Statham vet om det. Han spelar Adam Clay med sitt klassiska stenansikte och gravallvar men har också glimten tydligt i ögat när han drar den ena bimetaforen efter den andra samtidigt som han på något sätt lyckas hålla sig för skratt. För samtidigt som filmen vet att den är lite fånig så vägrar den att göra narr av sig själv för att den bara vill vara underhållning. Istället nöjer den sig med att göra en liten hemlig blinkning till publiken.

 

Det gör att “The Beekeeper” känns väldigt mycket som en actionfilm som hade kunnat släppas under mitten av 2000-talet. Och detta menar jag som något oironiskt positivt. “The Beekeeper” hade rentav passat in perfekt i Stathams äldre filmografi mellan “The Transporter” från 2002 och “Crank” från 2006, vilket förstås bara gör det roligare att den släpps först nu istället. Faktum är att det här förmodligen är den bästa Jason Statham-ledda actionfilmen sedan “Crank: High Voltage” från 2009.

 

Kurt Wimmers manus har också några genuint intressanta idéer, som att Jason Stathams hjältekaraktär egentligen kanske bara är knäpp? Idéerna nöjer sig däremot med att bara presenteras snarare än att utvecklas och fungerar främst som en snitslad bana för Adam Clay att följa till olika actionsekvenser. Och det är inget fel med det.

 

För det bästa en actionfilm av det här slaget kan vara är påhittig och varierad och “The Beekeeper” lyckas leverera på båda dessa fronter. Med sina tajta 105 minuter slösas ingen tid utan det finns ett ständigt driv i alla scener. Varje actionscen är explosiv men också ekonomiskt berättad. Istället för att dra ut på saker har filmskaparna klokt valt att leverera något bra, sluta på topp och sedan gå vidare till nästa intressanta idé. Sedan är väl actionsekvenserna inte några moderna klassiker direkt men de är definitivt välgjorda, underhållande och bygger upp till en större helhet.

 

För min del är “The Beekeeper” också en skön bekräftelse på att regissören David Ayer faktiskt är bra på det han gör. Filmen når inte upp till höjderna av “End of Watch” eller “Fury” men den visar att jag fortfarande gärna hade sett “The Ayer Cut” av “Suicide Squad”.

 

I efterhand kan jag nog förstå varför “The Beekeeper” blivit en så pass stor succé som den blivit. I slutändan är det en nyanslös men nästan tröstande makt- och hämndfantasi om att ifall dumma tech bros, korrupta företag och myndigheter försöker lura gamla människor med callcenters, kryptovalutor och NFT:s så förtjänar de att Jason Statham kommer som en ostoppbar naturkraft som inte behöver mer än en burk honung för att slå dem alla i småbitar. Jag har väldigt svårt att tro att någon som gillar action inte skulle ha en bra kväll med den här filmen.