The Big Fix 2012

Dokumentärfilmaren Joshua Tickell har ägnat hela sin karriär åt att kritiskt granska den amerikanska oljeindustrin. I ”The Big Fix” tar han avstamp i 2010 års katastrof i den mexikanska golfen där explosionen av den BP-ägda oljeplattformen Deepwater Horizon dödade elva arbetare och läckte ut miljontals fat olja i havet. Tickell följer smutsspåren från Louisianas kust via det oljeskadade marina livet, de krossade fiskarsamhällena och förgiftade New-Orleansborna ända in i Vita Husets Ovala Rum. Oljeindustrin med alla dess skadeverkningar lever nämligen i symbios med amerikansk politik på ett sätt som kommer nackhåren att resa sig på ryggen.

Med ett sådant akut angeläget ämne finns det inte, så skulle man kunna argumentera, plats för subtiliteter. Tickell hamrar in filmens apokalyptiska budskap med resolut kraft och använder snarast bioduken som en megafon – ju bredare tilltalet är, desto bättre. För att förbli oberörd inför lögnerna och korruptionen måste man vara en kronisk cyniker bortom räddning. Ändå efterlyser man gärna en problematisering och djupgående undersökning av bakomliggande orsaker och tänkbara åtgärder. Deepwater Horizon-skandalens mediala dramaturgi var extremt tacksam just för att den hade så tydligt definierade roller, som en journalist i filmen insiktsfullt påpekar: Här fanns en tydlig skurk – BP! – synliga offer och en kronologi som passade sensationsjournalistiken. Något liknande kulle kunna sägas om ”The Big Fix”, som nöjer sig med att identifiera skrämmande sanningar utan att underkasta eventuella konstruktiva insatser någon djupare analys.

Kanske i nästa projekt. Tickell, vars fru Rebecca insjuknade under inspelningen som en direkt konsekvens av BP:s människoföraktande besprutningsåtgärder, lär knappast vara färdig med ämnet. Hans film saknar finess men bör ändå ses av alla.