The Big Wedding 2013

Robert De Niro, Diane Keaton, Susan Sarandon, Robin Williams och Katherine Heigl. Det är några av namnen på den gedigna rollistan. Och den uppenbara följdfrågan är då såklart: Hur kunde det gå så här illa?

Ellie (Keaton) och Donald (De Niro) har varit skilda i tio år. Han är nu tillsammans med Bebe (Sarandon) som är Ellies gamla vän. Donald och Ellie har tre barn Lyla (Heigl), Jared ()och den adopterade sonen Alejandro() som nu ska gifta sig med Missy (Amanda Seyfried). Alejandros adoptivmamma Madonna från Colombia, är bjuden på bröllopet och som gammalmodig katolik är hon helt emot skilsmässa. För att blidka henne ska de forna makarna för en helg spela gifta, vilket är lättare sagt än gjort.

Den äktenskapliga förvecklingen är den huvudsakliga handlingen. För att krydda till den (förmodar jag) har man kommit på ett antal nästan lika krystade sidointriger och strött dessa lite varstans. Flera av dem slarvas bort och blir bara liksom också några av karaktärerna (t.ex. Bebe) ständigt fladdrande parenteser i periferin och stör snarare än tillför.

Jag hade helt ärligt inte jättehöga förväntningar från början, då jag hört att filmen floppat stort i USA. Men jag hoppades ändå min vana trogen på en trevlig liten överraskning.b
Det blev aldrig trevligt, även om jag blev rejält överraskad. För (och nu upprepar jag mig) hur kunde det gå så här illa?

Det är svårt att sätta fingret på vad som är det största problemet. Skådespelarna gör verkligen på de flesta håll sitt bästa med vad de har att jobba med. Robert De Niro och Diane Keaton liksom några till spelar visserligen roller som de spelat hundra gånger förr. Fast de gör ju det bra, vilket på sätt och vis gör allting annat ännu sämre. Det blir nästan fysiskt plågsamt för mig att betrakta dessa begåvade skådespelare vältra sig i en dassig fars full av poänglösa sexskämt och inkonsekvent agerande.

Manuset är så förutsägbart och samtidigt verklighetsflyende att det knappt går att sitta still när man ser det. Karaktärerna beter sig och säger saker som är fullständigt ologiska. Och sedan låtsas de inte om det! Allt betraktas som normalt och inget får några konsekvenser någonstans.b
En berättelse behöver inte vara trovärdig från början till slut, inte alls. Men en viss förankring i det riktiga livet är uppskattad, åtminstone i denna genre. Annars blir resultatet så här tillgjort och man känner ingen sympati med någon.

"The Big Wedding" hade kanske ambitioner från början och låter onekligen lovande på papper, men den infriar ingenting. Jag kan inte ens ge extra poäng för några bra levererade repliker då dessa aldrig hittar sitt sammanhang i resten av sörjan.b
Tyvärr. Detta är en usel film baserad på en katastrofalt krystad och orolig historia. Något som inte ens en energisk Diane Keaton kan råda bot på.