The Blackening 2022

“The Blackening” är “baserad på verkliga händelser… som aldrig hänt” enligt inledningens titelkort som befäster satirupplägget. Genren må vara “skräck-komedi” men här finns inte mycket som skrämmer, utan mer av skämt och parodi på skräckfilmer som dess slogan “vi kan inta alla dö först” utlovar (i gamla skräckfilmer dör ju oftast afro-amerikanen först, men här är de alla svarta…)

 

Studentkompisarna har inte träffats på tio år och ska nu fira Juneteenth tillsammans i ett avlägset Airbnb ute i skogen. Paret Morgan (Yvonne Arji) och Shawn (Jay Pharao) kommer dit först, och när de öppnar källardörren hittar de ett gammalt dammigt spel med det nedsättande namnet “The Blackening” och ett svart karikatyrdockhuvud inuti. Att de mot allt förnuft i sann skräckfilmsanda börjar spela spelet får de betala dyrt för, när det inte kan svara rätt på frågan om en svart rollfigur som överlever i en skräckfilm…

 

Det är startpunkten för en riktigt härlig satir. Spelet ställer en rad frågor som bottnar i djupare frågor om rasism i filmer liksom i verkliga i livet. Dock är filmen fri från moralkakor, utan bjuder på underhållning framför allt. Tonen är lätt och lekfull, lös och ledig tack vare ett smart manus och en sammansvetsad skådespelarensemble. Här finns nästan lite improvisationskänsla, utan att humormomenten för den delen tappar mark.

 

Efter filmens titelkort får vi träffa resten av gänget, mestadels spelade av nya ansikten i filmvärlden; Lisa (Antoinette Robertson) med sin ständiga “av och på” pojkvän Nnamdi (Sinqua Walls) som Dewayne (Dewayne Perkins) hatar. Den nonsensfria Shanika (X Mayo) dyker upp med Clifton (Jermaine Fowler) som ingen bjudit in men som kommer med ändå (vilket också blir till ett skämt när de senare tvingas jämföra vem som är “svartast”).

 

King (Melvin Gregg) är ex-gangstern som har med sig sin pistol (vilket även det väger tungt i tävlingen), och Allison (Grace Byers) den ljushyllta med vit pappa, vilket också får många skämt typ “men du är i alla fall inte rädd för den vite mannen, du har ju din pappa”, “men det är exakt just därför jag är rädd”.

 

Gänget festar och spelar kort tills elen bryts och de måste ner i källaren för att hitta proppskåpet. Därnere funkar dock elen, och en läskig “Blackface”-maskerad man dyker upp på en TV-skärm för att varna dem om att skulle de vägra att spela spelet, kommer Morgan, som hålls som gisslan, att dö. Triviafrågorna leder till en rad kulturella skämt, som gängets relation med den helvita serien “Vänner”, eller “förrädaren” som erkänner att han röstat på Trump. Två gånger.

 

Det råder inte brist på action heller, eftersom vännerna måste klara sig undan den maskerade mannen som jagar runt dem med ett armborst. Möjligen skulle filmen kunna kortats ner något, men så är den också utvecklad från en fyraminuters kortfilm av komeditruppen 3Peat med bland annat Perkins, som skrivit långfilmsmanuset tillsammans med Tracy Oliver. För regin står Tim Story (“Shaft”, “Tom & Jerry”, “Fantastic Four”).

 

Jag skulle gärna sett filmen tillsammans med publiken under Tribeca-festivalens New York-premiär på Apollo i Harlem, men fick nöja mig med pressvisningen dagen därpå. Och om den kan få så mycket fniss i en till största delen tom salong bland en handfull kritiker, kan man lätt se vilka nivåer den kan nå upp till i en fullpackad salong med taggade kompisar! Det bäddar för en kul biokväll helt enkelt!