The Broken Circle Breakdown 2012

Berättelsens kretsar kring det till synes omaka paret Elise (Veerle Baetens) och Didier (Johan Heldenbergh), vars tillvaro snabbt förflyttar sig från ljuset till mörkret när deras dotter Maybelle (Nell Cattrysse) blir svårt cancersjuk. Deras relationsspiral av lycka som bara stegrat och stegrat med tiden vänder sig upp och ner, och allt de tidigare tagit för givet sätts brutalt och orättvist på spel. Det som följer är en fullkomligt förkrossande skildring av hur det ibland känns som att livet offensivt jobbar emot en och smular sönder det som betyder allra mest. Som publik gäller det bara att spänna fast säkerhetsbältet och förbereda sig på den flodvåg av tragik som komma skall.

För att en mörk historia av det här slaget ska fungera krävs det att filmskaparna vet hur all olycka och misär ska balanseras, och Van Groeningen har full koll på just detta. Filmen berättas genom ett flashback-narrativ, och man skulle kunna sortera pusselbitarna som läggs fram i två högar. De lyckliga bitarna från före dotterns sjukdom mixas sömlöst med eländet som utspelar sig efter det första förkrossande beskedet hos läkaren. Det är här som de spännande kontrasterna finns, när publiken färdas fram och tillbaka mellan tragik och komik. Det mörka kastar helt klart en viss skugga över det ljusa, men det blir ändå ett välbehövligt avbrott varje gång man kastas tillbaka i tiden.

Kontrasterna hittar vi också i de två huvudkaraktärerna som båda blir en del i skildringen av den klassiska tron om hur plus och minus dras till varandra. Blonda Elise driver en tatueringsstudio (och har en hel del av den varan själv), äter vegetariskt och har en viss tro på någon form av existens efter döden. Ateistiska Didier är en mörkhårig, köttätande och skäggig cowboy-typ med ett oändligt intresse för americana-kultur. Vid deras första möte glöder det till direkt, och när de upptäcker sin gemensamma mark inom bluegrass-musik växer deras kärlek explosionsartat. De börjar uppträda tillsammans, och bygger snart på en framtid som ter sig lovande och hoppfull. Även miljöerna bjuder på kontraster, då scener på Didiers blommande, enkla och levande bondgård varvas med det kliniska och högteknologiska sjukhuset där Maybelle vårdas.

Alla dessa kontraster ger "The Broken Circle Breakdown" en gnista och energi som genomsyrar hela filmupplevelsen, en stark och gripande sådan dessutom. Energin hittar vi även hos både Veerle Baetens och Johan Heldenbergh som på trovärdigt vis lyckas gestalta två människor vars tydliga olikheter snarare för dem samman än skapar avstånd mellan dem. När alla prövningar står för dörren blir det dock annorlunda, och även de aspekterna lyckas dessa två skickliga skådespelare navigera sig genom med säkerhet.

Hanteringen av tematiken i filmen är också överlag stabil och den har verkligen något att säga om kärlekens komplexitet och vår korta existens på den här planeten. Det känns dock som att det rinner över lite när man mot de senare partierna försöker knyta in något betydande om stamcellsforskning och de religiösa motsättningarna som finns inom det området. Hela den tråden lämnas relativt outvecklad, och därför känns det istället som att man har siktat lite för högt och denna ouppfyllda ambition sänker filmen ett steg. En viss övertydlighet känner man av ibland också, framför allt när de två föräldrarnas olikheter ska konkretiseras i vissa scener.

Sammanfattningsvis kan man säga att "The Broken Circle Breakdown" inte direkt är en given film på en slapp fredagskväll, men om man är laddad för något starkare och snärjigare så kan man här tas med till en väldigt rörande och känslomässig plats. Scenerna då tårarna lurar precis bakom ögonlocken är många, och man känner sig ganska omtumlad och desorienterad när eftertexterna börjar rulla. Det bjuds på bluegrass-musik, lätt komik och tragik om vartannat, och blandningen i den brustna cirkeln är stundtals - men inte genomgående - fullständigt elektrisk.