The Company You Keep 2012

"The Company You Keep" är baserad på boken med samma namn som nu har adapterats av manusförfattaren Lem Dobbs. En av huvudkaraktärerna i filmen är den energiska journalisten Ben Shepard (Shia LaBeouf) som får en stor story i sitt knä när Sharon Solarz (Susan Sarandon) - en före detta del av en den militanta vänsterorganisationen "Weather Underground" - blir arresterad av polisen. Sharon var en av de WU-medlemmar som var involverade i ett bankrån på 70-talet som krävde livet på en säkerhetsvakt och har därför jagats av FBI i drygt 30 år. Ben gräver djupare i affären och börjar snart intressera sig för advokaten Jim Grant (Robert Redford) vars pappersspår misstänksamt nog inte börjar förrän 1979, innan dess är det tomt.

Här startar den katt och råtta-lek som inte direkt var otippad efter att ha sett trailern, det är LaBeouf vs. Redford som gäller och även om detta låter väldigt thriller-aktigt så är filmen allra mest ett drama enligt mig. Tempot är inte överdrivet högt och istället för att skildra själva "jakten" som många andra filmer av det här slaget lägger störst fokus på väljer Redford och hans team att låta varje möte på vägen få tid och utrymme. Även små biroller fylls av stora namn och varje karaktär är intressant på ett eller annat sätt. I det stora hela fungerar det mycket väl, och 125 minuter flyger iväg väldigt fort. Skönt nog har man också valt att hålla sig till filmens nutid hela vägen istället för att slänga in flashbacks här och där, detta trots att berättelsens rötter finns på 70-talet.

Majoriteten av skådespelarna som Redford skramlat ihop passar väl in i filmen och det är smått förbluffande att bara läsa igenom rollistan och fundera över hur mycket talang som här samlats på ett och samma ställe. Shia LaBeouf och Redford själv har placerats i spetsen, och båda bär sin del av berättelsen utan problem. Visst, Redford har gjort i princip samma härdade veteran-roll flera gånger tidigare, men han lyckas här med. LaBeouf - med sina hipsterbrillor, sin charm och sin förmåga att påbörja en ny mening innan han slutfört den tidigare - passar kanonbra som journalist.

Som andra före detta WU-medlemmar ser vi legender som Julie Christie, Nick Nolte och Richard Jenkins, några ganska stabila namn om jag ska uttrycka mig lent. Alla har något att bidra med i sina scener men tråkigt nog får ingen av dem särskilt mycket speltid att leka med. Jag måste också nämna fenomenala Brit Marling som börjar bli lite av en tidig favorit hos mig. Hon har något särskilt den där Marling, och är fantastisk både här och i "Another Earth". Tyvärr är det inte riktigt så stabilt över hela fältet, utan på vissa ställen brister det. Ett exempel på detta är tolvåriga Jackie Evancho som spelar Grants dotter. Med lustigt minspel och uppspärrade blickar känns det ofta som att hon inte riktigt vet hur hon ska göra med sin karaktär.

En annan svaghet i filmen är att allt känns lite för tillrättalagt - lite för slätstruket - för att den ska kunna nå några högre betyg. Varenda en av de 125 minuter som rullar på vita duken är väldigt väntade och vi får precis den film som vi föreställt oss på förhand. Fotot är kliniskt, många av vändningarna är förutsägbara och Dobbs/Redford sticker aldrig riktigt ut åt något håll, utan håller sig till mittenspåret. Det bryts ingen ny mark helt enkelt, vilket blir trist och blekt i längden. De intresseväckande och svåra frågeställningar som finns i filmen - var det rätt eller fel, det som "Weather Underground" sysslade med? - konfronteras heller aldrig helhjärtat, utan allt landar ganska tandlöst. Det enda som känns riktigt uppfriskande är Cliff Martinez musik som gick hem fullständigt hos mig, precis som när det gäller både "Drive" och "Contagion".

"The Company You Keep" är med andra ord uppbyggd av välstrukturerade och lovande byggklossar som sedan tyvärr låser sig lite i en småfeg och slät helhet. Det finns så mycket outnyttjad potential här, så många glimtar mot en briljant version av filmen. Trots detta är det dock underhållande, spännande och tekniskt välgjort i princip hela vägen, vilket gör det ännu mer synd att den aldrig riktigt får fart och lyfter mot skyarna.