The Crazies 2010

I en liten amerikansk småstad börjar utan förvarning invånare bete sig som bindlösa galningar. Situationen går från dåligt till värre och snart gör militären entré, brutalt och utan önskvärd information, såsom militär brukar bete sig i dylika filmer. Stadens handlingskraftige sheriff tänker inte acceptera att han eller hans fru blir behandlade på det viset, utan tar egen strid och slår sig snart med ett mindre bihang genom det lilla helvetet på egen hand för att försöka finna en väg ut till frid och frihet.

Och vad följer är alltså en hyggligt nervpirrande lättskräckis med en bra dos action. Den här typen av historier är knappast byggda för att ge karaktärer något större djup, och när sådant inte finns är det svårt att bli besviken. Jag saknar inte (oftast, åtminstone) vad jag aldrig väntat mig. Då är det ändå extra tacksamt när jag får tillfälle att bry mig om karaktärerna, deras relationer, och så vidare, och det får jag här. Sheriff David Duttens relation till såväl sin fru Judy som vicesheriffen Russel känns äkta och omtänksamt. Karaktärerna - de goda, hjältarna - är dessutom genomgående sympatiska, vilket uppskattas. Utan större karaktärsutveckling hjälper det att ha något sådant att fästa sig vid.

Jag uppskattade också att vicesheriff Russel, spelad av Joe Anderson som gjort musikfilm i "Control" och "Across the Universe", inte får bli den komiske, inkompetente, sidekick han lätt hade kunnat bli. Andersons mänskliga agerande är en stark faktor. Sheriff Dutten i sin tur gestaltas av Timothy Olyphant, som gjort en del film men bättre saker på TV med "Deadwood", "Damages" och "Justified", och har för mig framför allt med de två sistnämnda blivit en favorit i lilla rutan.

Något som störde mig, egentligen det enda som gjorde det riktigt ordentligt, var förvandlingarna, att människornas förvandlingar till galningar utöver den psykiska även hade en fysisk effekt. För det ger känslan av zombies, att "The Crazies" är en zombiefilm, när bara den osminkade ilskan, när kvinnor och män som är galna utan synbar anledning eller koppling, är mycket otäckare.

I ärlighetens namn har jag inte sett originalet från 1973 men av andras röster att döma är det knappast ett av George A. Romeros bättre verk. Det har egentligen ingen större betydelse för den här recensionen, för "The Crazies" av årgång 2010 är en klart godkänd rulle helt i sin egen rätt, vilket är precis som det ska vara.