The Death and Life of John F. Donovan 2018

Hollywoodstjärnan John F. Donovan hittas död vid 29 års ålder. Året är 2006, och händelsen berör särskilt en elvaårig pojke vid namn Rupert. Han har nämligen brevväxlat med sin tv-idol i flera år, och skulle precis träffa honom för första gången.

Som titeln antyder ska ”The Death and Life of John F. Donovan” snart backa bandet, och visa oss händelserna i den unge idolens liv som kan ha föranlett tragedin. Parallellt följer vi Ruperts vardag i England, med en ensamstående mamma och mobbare i skolan. Delar av filmen utspelar sig även år 2017 i Prag, där nu vuxne Rupert själv har blivit skådespelare, och återberättar hela historien för en journalist.

”The Death and Life of John F. Donovan” känns egentligen som två helt olika filmer. Och det är framför allt Donovans livsöde som berör mest. Donovan är stjärnan i tv-serien ”Hellsome High”, går på glassiga fester med en snygg tjej vid sin sida, och syns på alla tidningsomslag. Det går dock rykten om hotellnätter med manliga prostituerade, och frågan är hur länge han klarar att leva i en lögn.

Och det är lätt att dra paralleller till andra unga stjärnor vars liv slocknat alldeles för tidigt. Filmen vill belysa kändisskapets baksidor, och talar framför allt om ett Hollywood där homosexualitet är tabu, men också om den psykiska ohälsa och stressen som ingen berättar om i röda mattan-intervjuerna. Kit Harington, känd från ”Game of Thrones”, är kanske inte den mest uttrycksfulle skådespelaren i sin generation, men är ändå som klippt och skuren för den här rollen - som mycket väl kan vara hans bästa hittills.

På andra sidan Atlanten finns Jacob Tremblay, förmodligen den smartaste barnskådisen som går att hitta idag. Hans mamma spelas av Natalie Portman, men trots fina insatser känner jag att deras story inte har mycket lika att bidra med. Lillgamla Rupert är också irriterande vältalig, och jag finner det inte trovärdigt att han skulle ha brevväxlat med en Hollywoodstjärna sedan fem års ålder. Utan att hans mamma fått reda på det! Här skulle manuset ha behövt en extra, kritisk granskning.

Vi som haft nöjet att följa kanadensaren Xavier Dolans superkarriär har fått njuta av flera starka, ambitiösa, queera och färgsprakande berättelser på bioduken. Men när han nu gör sin första engelskspråkiga film, är det som att den är gjord för en helt ny publik. En publik som Xavier Dolan känner sig tvungen att fånga in och övertyga på nytt, och därför spelar han ut alla sina favoritkort på en och samma gång. Här finns kvävande mödrar, osynliga barn, färgstarka kvinnor, olycklig kärlek, sorg, eufori, homofobi, familjedraman - och ironiskt nog också en känga mot den amerikanska filmbranschen.

Han är en unik filmskapare och han släpper inte på sin personliga stil. Jag älskar Dolans filmer för de färgstarka kvinnorollerna, den vassa dialogen, hans smarta användning av väl vald popmusik och scener som träffar i magen. Allt det finns med i denna film, men någon hade behövt dra i handbromsen och be regissören att fokusera på rätt berättelse. Det frustrerar mig att en så pass stark film som ”John F. Donovan” också lyckas vara så ojämn.