The Deliverance 2024

När en regissör som annars inte gör skräckfilm utan hyllas för sina insatser när han gör mer seriös film tar sig an genren så är det lovande förutsättningar för att resultatet ska bli bra. Det blir inte alltid lika mästerligt som när Stanley Kubrick besökte genren med "The Shining", men det finns oftast en förståelse för karaktärer och psykologi som annars saknas när filmskapare siktar på att skrämmas.

 

Lee Daniels film inspireras av ett verkligt fall där en familj i Gary, Indiana år 2011 terroriserades av onda övernaturliga krafter i sitt hem. Man får intryck av att filmskaparna velat respektera de verkliga personerna som var inblandade i händelserna och undvikit att göra alltför exploaterande underhållning av deras lidande. Det ger en i grunden intressant och trovärdig ton till filmen. LaToya Ammons, den verkliga person som filmens karaktär Ebony bygger på, är inblandad i produktionen och det inger ytterligare känsla av autenticitet.

 

Mycket fokus är på dramat om en trasig familj och skräcken finns där mest som trigger till ännu värre konflikter i det. Det greppet fungerar för att fasan ska kännas mer personlig, men atmosfären blir aldrig så kuslig att man får den där riktiga gåshuden och skrämselscenerna hade behövt vara mer effektiva för att fullt ut leva upp till genrens krav. Jag hade önskat att båda filmens fronter var lika starka även om dramatiken räcker gott för att engagera. En fascinerande berättelse och ett mysterium som man vill se lösningen på håller spänningen vid liv.

 

Huvudpersonen Ebony (Andra Day) har nyss flyttat med sina barn och sin mor Berta (Glenn Close) till ett hus där underliga saker genast börjar hända. Mest utsatt är hennes yngsta son Andre (Anthony B. Jenkins). Allt detta förvärrar en redan ohållbar familjesituation. Ebony är en före detta alkoholist som suttit i fängelse och nu riskerar att förlora sina barn. Hennes make vill inte ha kontakt med henne. Barnen är rädda för att hon ska börja dricka igen. Berta har cancer, men det hindrar inte hatet mellan henne och dottern från att riskera att explodera. Att tillåta de människor som vi följer att ha fel och brister är filmens främsta tillgång.

 

Skådespelet har jag inga klagomål på. Day ger äkthet till en aggressiv karaktär som hela tiden är nära att förlora kontrollen över sitt raseri. Med sitt svärande och hårda behandling av barnen blir hon knappast årets morsa, men man förstår varför hon är sådan och sympatiserar med henne. Hennes desperation när det oförklarliga som händer skylls på henne ger tack vare Days starka insats skräcken mer intensitet än den annars hade haft. Close kompletterar henne fint och scenerna mellan dem är filmens bästa.

 

För att återgå till själva skräckscenerna så har de ett par ögonblick som etsar sig fast i minnet, men det känns mestadels som återanvändande av samma inslag som vi har sett många gånger förr och bättre gjort. Filmen hugger till med plötslig brutalitet, men fans av chocker och jump scares kommer att tycka att den är vek. Dock måste jag berömma den för snyggt foto med fyndiga kameravinklar och den sista halvtimmen hittar det gastkramande greppet tack vare mer fokus på Days spel och en känslostark upplösning på mysteriet.

 

"The Deliverance" gör ett ambitiöst försök att bygga mental terror på mer än billiga skrämseltrick och det hedrar jag den för. Trots att den hade kunnat använda berättelsens potential att stjäla tittarens nattsömn mer effektivt så bryr jag mig om människorna i den och det är viktigt. Jag ser gärna Lee försöka sig på genren igen för här finns förutsättningar att bli grymt bra nästa gång.