The Devil Inside 2012

Nej, "The Devil Inside" var faktiskt inte dålig alls. Ej heller särskilt originell, och lider av klassiska problem som ofta kommer med det fejkdokumentära formatet inom fiktionen, men om man tar den för vad den är, en underhållande liten sak med fungerande skrämseleffekt (tjut, skrik och blandade svordomar hördes bland ungdomarna i biosalongen), behöver man inte bli besviken.

Förutom, möjligen, på slutet. Som jag gillade, även om jag också kan förstå om det känns svårsmält.

"The Devil Inside" är amerikansk skräck på låg budget som försöker intala oss att en kvinna vid namn Isabella Rossi, tillsammans med dokumentärfilmaren Michael, håller på att göra film av sin egen historia. Rättare sagt sin mamma. Maria Rossi mördade tre människor i en kyrka i samband med excorsismen på henne själv, efter vilken hon skeppades till Italien och nu som mentalsjuk suttit instängd där i en himla massa år. Men om nu mamma Maria inte var besatt utan bara sjuk, varför Italien? Varför inte behandlas hemma i USA? Ligger det något mer bakom? Finns demoner och var hon verkligen besatt? Det är dessa frågor som leder Isabella till Italien, till dokumenterandet, till en resa hon kommer få all anledning att ångra.

Och det är ofta effektivt, som med de nämnda skrämseleffekterna, enkla men fungerande saker i bästa hoppa-fram-ur-skuggorna-stuk och ett lugnt berättande mellan varven för att bygga upp stämingen och skräcken. Den gör det inte perfekt, "The Devil Inside" saknar defintivt något, är inte tillräckligt välskriven, vilket hindrar den från att ta sig upp till de höga skalorna. Fast det gör egentligen ingenting. Vad den här filmen klarar, är det minsta man borde kunna begära av de flesta filmer inom genren, och det är det förvånansvärt få som gör. Det ger extra poäng till "The Devil Inside". Den gör det också med bra skådespeleri av mer eller mindre okända ansikten. Det är bra. Det är ett stabilt hantverk, trots allt.

Så man får ha överseende med bristerna. För mig handlar det om ett fåtal tillfällen då det dokumentära helt i onödan får stå åt sidan för spelfilmens dramaturgi, eller när en av de excorserande prästerna som hjälper Isabella med sitt sanningssökande oroar sig för att något de snart ska göra ska få honom arresterad och utesluten ur kyrkan. Detta säger han framför kameran. När han redan fullt medvetet låtit sig bli filmad under en olovlig excorsism. Och pratat, fortfarande framför kamera, om andra olovliga excorsismer och kritiserat kyrkan och så vidare.

Det var rätt dumt. Men jag har överseende.