The Diary of a Teenage Girl 2015

Det här är Marielle Hellers regidebut och hon har även skrivit manuset efter en bokförlaga och visar verkligen att hon både har öga för grafiska detaljer men också för hur regissera sina skådespelare i ofta rätt komplicerade scener. Heller lyckas verkligen få det bästa ur sin begåvade ensemble, men också ge dem trovärdiga repliker att leverera. En mycket bra kombination som lovar gott inför hennes fortsatta karriär.

”The Diary of av Teenage Girl” är precis vad titeln avslöjar. En tonårstjejs dagbok som på duken får liv. 
Minnie är en blyg 15-årig tjej i San Fransisco, 1976. Hon drömmer om att bli serietecknare och varje dag spelar hon in sina tankar på en kassettbandsspelare samtidigt som hon ritar. En kväll har hon sex med sin mammas 35 årige pojkvän Monroe. De två inleder på Minnis initiativ en relation bakom mammans rygg, vilket såklart detaljerat delges i hennes dagbok och som senare får diverse konsekvenser för samtliga inblandade. 

Filmen är baserad på en semibiografisk bok av Pheobe Gloeckner och känns delvis säkert just därför väldigt mycket på riktigt. Berättelsen är som sagt ganska problematisk ur en moralisk ståndpunkt och till en början också rätt obehaglig ur exakt samma, men Heller blir aldrig i sin skildring av historien cynisk, sliskig eller försöker göra komik på karaktärernas bekostnad, varför det hela fungerar så väl. Hon tar alla personer på allvar, varför också jag som åskådare gör det. Dessutom är allt tydligt berättad via voice over ur Minnies synvinkel och den vinkeln vinner i längden i alla fall min sympati.

Tonen och stilen genom hela filmen speglar autentiskt ett frigjort 70-tal. Scenografin och kläderna är snyggt brun-oranga och vidsnittade, utan att det någonsin blir för kitschigt. 
Här och var förstärks den intima berättelsen om en ung tjejs sexuella uppvaknande effektivt med rörliga tecknade bildserier som beskriver Minnies svärmerier. Det är behagligt konstnärligt, fast aldrig pretentiöst och det ger helheten en fräsch och en rätt festlig touch.

Huvudpersonen spelas av en storögd och övertygande Bel Powley som balanserar perfekt oskuldsfullhet med ung sensualitet och en tonårigs smått ”förbjudna” nyfikenhet. Också Alexander Skarsgård som hennes fysiska kärleksintresse är riktigt bra och aldrig överdimensionerat mans-slemmig, även om man kanske inte nödvändigtvis känner så mycket med karaktären heller. En annan sämre skådespelare hade dock lätt kunnat göra Monroe alldeles för frånstötande, men Skarsgård visar här att han verkligen behärskar konststycket att gestalta ett kräk hyfsat sympatiskt. 


Kristen Wiig i rollen som den vilsna och torrt kärleksfulla, men relativt försupna mamman som inte riktig vet hur ge sin tonårsdotter ömhet är för min smak tyvärr med för lite, vilket i och för sig inte bara är av ondo, då hon antagligen annars hade snott fokus och uppmärksamhet från de andra. Wiig har en otrolig bredd och visar ännu en gång att hon också gör mer dramatiska karaktärer lika trovärdigt som de komiska. 

”Diary of a Teenage Girl” är en mycket underhållande och väldigt vuxen tonårsfilm om ett ungdomligt sökande efter sin egen roll och plats i livet. Den känns modig och annorlunda, men ändå hela vägen lätt att relatera till. Även alltså för någon som sedan länge lämnat den tiden bakom sig. Och just så tycker jag en bra film om tonåringar eller egentligen vem som helst gärna ska vara.