The Eight Hundred 2020

Andra världskrigets påverkan på Europa och USA har skildrats otaliga gånger på film, men inte lika ofta berättas om vad som hände i Asien under denna tid. Mellan åren 1937-1945 pågick andra kinesisk-japanska kriget där Japan invaderade Kina som en del av sin plan att kontrollera det asiatiska fastlandet. Bland händelseförloppen i kriget som mest står ut var när kinesiska soldater försvarade Shanghai i varumagasinet Sihang.
 
Filmatiseringen kastar oss mitt in i dramatiken där kineser både flyr och strider mot japanerna. Medan soldaterna stationerar sig i lagret så tittar befolkningen på andra sidan Suzhouån nyfiket på. Då Shanghai International Settlement med många européer och amerikanare befann sig där så höll sig japanerna borta från den sidan för att undvika onödiga konflikter.
 
Det är både fascinerande och absurt att se de våldsamma striderna bevittnas av såväl vanliga barnfamiljer som överklassfolk på andra sidan vattendraget. Man sparar knappast på krutet (ursäkta ordvitsen) när det kommer till soldaters blodiga öden. Reaktionerna skiftar från frustration likt besvikna fotbollsfans till ilska som leder till att vissa civilbor försöker hjälpa till.
 
Det är en överväldigande film på många nivåer. Fantastisk foto som tveklöst gör sig bäst på en stor skärm – det är en ren skam att den här IMAX-filmen släpps när få kan gå på bio. Otrolig scenografi i kombination med lyckade CGI-miljöer. Stridsscenerna är välkoreograferade och spännande. Här finns både stark dramatik, intensiva nagelbitarmoment och häftig action. Adrenalinet (och testosteronet) pumpar för fullt i två och en halv timme.
 
Vad som saknas bland all eldstrid och explosioner är känslorna. Utan någon kontext eller förklaring till vad som krigas om blir det svårt att bry sig. En förklarande text i prologen är lite för lite, lite för sent. Även om här finns gott om dramatiska dödsscener så hinner vi aldrig riktigt lära känna någon. När liken bokstavligen staplas på hög blir det mer överväldigande än känslomässigt.
 
Det är synd för regissören Guan Hu har en ädel vision. Här finns strålande kontraster i klasskillnaderna mellan krigets helvete och vansinne, och det rika folket som på andra sidan spelar bridge och åker häst med vagn. Reportrar filmar och diskuterar händelserna likt sportkommentarer från både balkonger och en zeppelinare. Den vackra stadens byggnader lyser på de skitiga, blodiga soldaternas skrymslen likt en bisarr fantasi.
 
Med sin lite onödigt långa speltid blir ”The Eight Hundred” rent utmattande. Det är på många sätt en klassisk krigsfilm, speciellt i sista halvtimmen med krampaktiga flaggviftanden, överlevandstal, slow motion och tematik kring mod, feghet, ära och stolthet. Det blir en imponerande, sevärd återskapning – men utan en ordentlig dos av bakgrundshistoria och utvecklade karaktärer så uteblir de maggropskänslorna som krigets många offer förtjänar.

 

‣ "The Eight Hundred" finns att se på SF Anytime