The Equalizer 2 2018
Synopsis
Robert McCall skipar en obeveklig rättvisa för de utsatta och förtryckta – men hur långt kommer han att gå när det gäller någon han älskar?
Info
Originaltitel
The Equalizer 2
Biopremiär
24 augusti 2018
DVD-premiär
21 januari 2019
Digitalpremiär
21 januari 2019
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Sony Pictures
Åldersgräns
15 år
Längd
Mucka inte med den här taxichauffören
Denzel Washington är tillbaka som taxichaffisen som bekämpar världens orättvisor med hårda knytnävar. "The Equalizer 2" är en snäll och slätstruken actionthriller, förutom när den blir onödigt våldsam. Men Denzel är ju ändå Denzel.
Superhjältar kommer i många skepnader. En del bär cape och bor i grottor. Andra bygger robotdräkter eller svingar magiska hammare. Sen finns Robert McCall, som kör bil till vardags, läser finlitteratur och lever ett tillbakadraget och enkelt liv. Men när människor i hans närhet far illa, väcks de gamla arméinstinkterna till liv. Då förvandlas han till en modern storstads-Rambo, en antihjälte som gjort köttfärs av skurkarna innan de ens hunnit blinka.
"The Equalizer 2" markerar första gången i Denzel Washingtons karriär som han gör en uppföljare till en av sina filmer. Det är inte svårt att förstå vad som lockade honom tillbaka till rollen. Lätta pengar, kan man cyniskt säga. Men "Mac" är trots allt en intressant karaktär, en komplex ensamvarg som tar sig tid att läxa upp grannpojken eller hjälpa en äldre herre i nöd. Den moraliska gråzonen där han ofta hamnar kan ju väcka vissa frågor - är det verkligen nödvändigt med så rå och våldsamma avrättningar? Vad lämnar det för signaler, när en självutnämnd rättvisans väktare får agera som han gör utan några konsekvenser? "Ett öga för ett öga" känns trots allt inte som den mest lämpliga metoden för att bringa fred till världen, men det skiter Robert McCall i. Och märkligt nog lyckas Denzel, som sällan släpper sitt stenansikte, skapa en gubbe som fascinerar tittaren och som man lätt hejar på.
Det hjälper också att "The Equalizer 2" inte rusar framåt på högsta växeln. Filmen låter oss umgås med karaktären och människorna i hans omgivning, och den väcker sympatier och förståelse för offren - jakten på skurkar kommer i andra hand. Jag gillar att regissören Antoine Fuqua har högre ambitioner än att göra dum underhållning som "Taken" eller orealistisk action som "Jack Reacher"... även om hans film har mycket gemensamt med dem också. Det är en rätt bekant actionthriller, som sänks av onödigt blodiga inslag men höjs av mänskliga karaktärer - vilket känns ovanligt för genren. Och stundtals blir det spännande, även om vi förstått att Denzel, 63 år, kommer ur det allra mesta utan en skråma.
Men till skillnad från superhjältefilmer, och mycket annat i actiongenren, känns det också lite väl slätstruket. "The Equalizer 2" är aldrig tillräckligt gripande, välgjord eller överraskande för att kräva ett biobesök. Det är en väldigt snäll film, förutom när den är väldigt brutal. Och i slutändan vet jag inte riktigt vad poängen var.
"The Equalizer 2" markerar första gången i Denzel Washingtons karriär som han gör en uppföljare till en av sina filmer. Det är inte svårt att förstå vad som lockade honom tillbaka till rollen. Lätta pengar, kan man cyniskt säga. Men "Mac" är trots allt en intressant karaktär, en komplex ensamvarg som tar sig tid att läxa upp grannpojken eller hjälpa en äldre herre i nöd. Den moraliska gråzonen där han ofta hamnar kan ju väcka vissa frågor - är det verkligen nödvändigt med så rå och våldsamma avrättningar? Vad lämnar det för signaler, när en självutnämnd rättvisans väktare får agera som han gör utan några konsekvenser? "Ett öga för ett öga" känns trots allt inte som den mest lämpliga metoden för att bringa fred till världen, men det skiter Robert McCall i. Och märkligt nog lyckas Denzel, som sällan släpper sitt stenansikte, skapa en gubbe som fascinerar tittaren och som man lätt hejar på.
Det hjälper också att "The Equalizer 2" inte rusar framåt på högsta växeln. Filmen låter oss umgås med karaktären och människorna i hans omgivning, och den väcker sympatier och förståelse för offren - jakten på skurkar kommer i andra hand. Jag gillar att regissören Antoine Fuqua har högre ambitioner än att göra dum underhållning som "Taken" eller orealistisk action som "Jack Reacher"... även om hans film har mycket gemensamt med dem också. Det är en rätt bekant actionthriller, som sänks av onödigt blodiga inslag men höjs av mänskliga karaktärer - vilket känns ovanligt för genren. Och stundtals blir det spännande, även om vi förstått att Denzel, 63 år, kommer ur det allra mesta utan en skråma.
Men till skillnad från superhjältefilmer, och mycket annat i actiongenren, känns det också lite väl slätstruket. "The Equalizer 2" är aldrig tillräckligt gripande, välgjord eller överraskande för att kräva ett biobesök. Det är en väldigt snäll film, förutom när den är väldigt brutal. Och i slutändan vet jag inte riktigt vad poängen var.
| 21 augusti 2018 12:20 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Tycker konstigt nog den va mycket bra fångande barnslig pang pang men då så klart med Washington
ja då e det ju han som gör hela rullen så bra
Fuqua vet hur man gör bra actionfilmer även om denna inte når några höjder. Denzel är magiskt bra som vanligt, särskilt scenen där han blir arg och läxar upp sin unga granne.
Den börjar bra där han fixar ett case för en ovetande mamma som han har ett väldigt ytligt vänskapsband med, samt den helt ovetande tjejen som blivit utsatt i huset. Det är sen väldigt långa lugna stunder med en sensmoral att välja ett hederligt liv istället för ett olagligt. Och hämnden blir mer personlig.
Så den når inte upp till första filmens 7 (av 10) utan blir här en 6a.
Redan innan filmen börjar vet man hur den kommer sluta. Denzel är 63 åt och helt enkelt lite för untouchable för att det ska bli riktigt spännande. Men något annat var nog inget alternativ när han möter elitsoldater av yppersta rang. Hade filmen varit realistisk hade de givetvis gjort mos av honom.
Men Fuqua gör som vanligt en snygg och bildmässigt intensiv film. Handlingen är däremot allt annat än intensiv. Filmen tar väldigt god tid på sig att etablera flera sidokaraktärer. Något som ganska snart får en att inse att handlingen aldrig kommer bli särskilt intressant i denna film, utan är i servettklass. Men det filmen gör bra, räcker ändå för att hålla intresset uppe nästan ända till slutet. Slutstriden är långdragen men bra. Det goda hantverkskapet genererar till slut betyget 3/5.