The Expendables 2 2012

Jag mer eller mindre älskade första "The Expendables". Mindre på grund av den invecklade storyn och de välutvecklade karaktärerna (inget av det fanns där), mer på grund av oförställd glädje och en skamlös kärlek till genren, för sköna karaktärer och för renodlad nostalgi.

Och det fungerade skitbra, så bra att jag fick glädjefnatt i biosalongen och gav den näst högsta betyg. Under omständigheterna välförtjänt men det lämnar också lite åt uppföljaren att leva upp till. Vilket den alltså inte gör, och det är synd när så många beståndsdelar jag gärna hade sett faktiskt finns i filmen. Istället för att låta delarna, åtminstone flera av dem, bli en naturlig del av helheten så tvingas de in. Vad blir viktigare än hur, och det är sällan bra.

I "The Expendables 2" får gänget ett uppdrag som enligt uppgift ska vara lätt som en plätt för ett gäng tuffa grabbar som våra vandaliserande hjältar, nämligen att hitta och hämta hem ett hemligt paket. Men spänning och lätta plättar ingår inte i samma recept, och följaktligen får uppdraget dödlig utgång. Det visar sig att medlemmarna inte är så överflödiga som det sägs, när hämnd blir en del av uppdraget.

Det är framför allt två saker jag tycker fungerar illa i "The Expendables 2" och det här är det ena, hur dåligt hämndhistorien är integrerad med jakten på det hemliga paketet. Den här filmen hade inte behövt mycket i manusväg och jag hade hellre sett fokus aningen på hämnden eller på paketet. Jag menar, det är samma skurk som ska sättas dit i båda fallen.

Det andra som fungerar illa är flera av skådespelarna. Visst är det kul att se Chuck Norris, Arnold Schwarzenegger, Bruce Willis och Stallone i samma film men de första tre blir sällan mer än förlängda cameos och deus ex machinas. Det blir trist i längden, speciellt när filmen redan är så till bredden fylld av skådespelare att den redan väl tilltagna storyn blir ännu mer lidande. 

Å andra sidan är Jean-Claude van Damme en av få positiva överraskningar, en snubbe jag egentligen har jävligt svårt för men som gjorde en riktigt skön skurk här.

Sylvester Stallone har den här gången lämnat över regityglarna till Simon West, som bortsett från gamla goda "Con Air" inte gjort någonting jag uppskattar. Det hjälper föga. Ett annat problem kan vara att det handlar om en uppföljare. Man har inte sparat på explosioner och våld, vilket är bra, men om det här vore första filmen så kanske det hade funnits åtminstone ett spår av nynostalgisk fräschhet. Nu blir det bara mer av samma, utan finess. Utan glimten i ögat.