The Fall 2013-2016

Serien är skapad, skriven samt producerad av Allan Cubitt som tidigare skrivit bland annat "The Boys Are Back" och "Prime Suspect". Den sistnämnda hade Jane Tennison/Helen Mirren i huvudrollen och "The Fall" har också en übercool kvinna i frontlinjen, nämligen kriminalutredaren Stella Gibson i Gillian Andersons gestaltning. Stella Gibson är en av de bästa TV-kvinnorna jag har sett, en annan är en viss Scully och det är inte sedan just "Arkiv X"-tiderna jag har sett Gillian Anderson så här vass. Visst är Anderson en karaktärsskådespelare och har de senaste åren varit bra i flera film- och TV-roller (nu senast i "Syster" och "Hannibal") men hon gör en rejäl comeback i denna till synes konventionella deckare.

Serien utspelas i Belfast där en rad sammankopplade mord på kvinnor utförts. När den nordirländska polisen misslyckas med att lösa fallet så kontaktar man London som skickar Stella Gibson från MPS (Metropolitan Police Service). I "The Fall" utspelar sig två historier parallellt, polisens arbete och mördarens jakt på nya kickar. Att seriemördarens identitet presenteras efter bara någon scen är en av anledningarna till att det här inte är en typisk kriminalare i stil med "Vem gjorde det?" utan en psykologisk katt-och-råtta-lek. Just det faktum att vi från start får följa både mördarens och polisens perspektiv ökar spänningen vilket snarare hade haft motsatt effekt om mördaren var skriven som ett endimensionellt monster.

Vi får följa Paul Spectors dubbelliv, både när han förföljer, torterar och dödar kvinnor och när han jobbar som sorgerådgivare och umgås med sin fru och två barn. Han är å ena sidan besatt och otäck men å andra sidan hunkig, sympatisk och smart. Han känns likt serien i stort väldigt realistisk och det faktumet gör karaktären än mer obehaglig. Jamie Dornan (född i Belfast) är en före detta Calvin Klein-modell som synts i "Marie Antoinette" och serien "Once Upon a Time". Dornan är verkligen perfekt castad för rollen som sympatisk seriemördare och kommer säkerligen fungera utmärkt även som den rike, snygge sadisten Christan Grey i "Fifty Shades of Grey". Serien ställer många frågor om människors allra ondaste sidor, vad som skiljer "normala människor" från seriemördare. I Dornans gestaltning finns det karaktärsdrag och element som vi alla har inom oss och kan känna igen även om vi aldrig skulle vilja skada en annan människa. Anderson och Dornan backas upp av fina birollinsatser, inte minst hos okända Bronagh Waugh som spelar Spectors ovetande fru.

Trots en sliten genre är "The Fall" originell och det är inte bara tack vare bra skådespeleri och intressant dramaturgi utan det handlar framförallt om två saker, kvinnohat och den ständigt kokande konflikten på Nordirland.

Seriens skapare Allan Cubitt har i The Guardian skrivit att han hade flera planer på hur han skulle göra "The Fall" till en serie som skildrar det patriarkala samhällets inneboende misogyni. En av dessa var att åskådarna skulle få lära känna kvinnorna innan morden så att de inte bara skulle bli anonyma offer (som kvinnor så ofta blir i sådana här sammanhang). På så sätt får vi se dem ur en annan synvinkel än mördarens, medan kvinnorna blir subjekt för oss blir de bara voyeurism/objekt för mördaren.

Språket är ett annat knep som Cubitt använt sig av. I en scen instruerar kriminalpolisen Stella Gibson sina underlydande att vara noga med sitt språk: "På presskonferensen bör vi inte säga att offret är oskyldigt. Det har inte med saken att göra. När en tjej i kort kjol eller en prostituerad mördas, kommer hon då vara mer skyldig?". Det blir även tydligt när en utredare, efter att ha bevittnat ett utmanande klipp på en sexsajt med ett av offren, säger "Det kallar jag en inbjudan" och Stella svarar "Jag är inte intresserad av fördömanden". Det är sådana subtila antydningar som döljer misogyni och "hon får skylla sig själv"-åsikter vilket serien speglar på ett väldigt smart sätt. Gibson själv möts också av kollegornas förakt när hon erkänner att hon raggat upp en kollega, enbart för att ha sex. "En man (subjekt) ligger med en kvinna (objekt). Men när en kvinna (subjekt) ligger med en man (objekt) blir det plötsligt förkastligt", konstaterar hon.

"The Fall" är våldsam och fylld av jobbiga scener. Serien har orsakat debatt i hemlandet på grund av de utdragna våldsscenerna och en TV-recensent uttryckte i artikeln "Why does the BBC think violence against women is sexy?", att "den är en enda lång våldtäktsfantasi". Hmm, vid en första anblick är det lätt att förkasta serien som misogyn men det är ju snarare tvärtom. I kriminalserier torteras, våldtas och mördas kvinnor i ett ständigt "gottande" - helt utan problematisering. Jag tycker att det viktigt att det sker en ifrågasättning av sättet hur morden skildras (exploaterande) och just "The Fall" är en serie som verkligen gör det och därför ökar medvetenheten.

Nordirland är av många mest känt för sina politiska konflikter och även om det har lugnat ner sig har den ekonomiska utvecklingen bromsats upp och arbetslösheten är därför stor. "The Fall" har använt sig av sin spelplats Nordirland på ett ypperligt sätt. Vackra miljöer i kontrast med nedgångna byggnader. Fattiga, bittra människor som kokar under ytan.

Det gäller att inte döma ut serien efter första avsnittet utan se hur den växer och går från att vara konventionell till kontroversiell. Jag gillar att Allan Cubitt har vågat göra en så köns-och klasspolitisk kriminalare, något vi inte är bortskämda med i detta hav av intetsägande deckare.