The Five-Year Engagement 2012

San Francisco-borna Tom (Jason Segel - "Dumpad", "Mupparna") och Violet (Emily Blunt - "Djävulen bär Prada", "The Adjustment Bureau") har dejtat i ett år när Tom bestämmer sig för att fria på ett oerhört romantiskt sätt. Bröllopsplanerandet får dock ta en paus när Violet blir erbjuden en drömtjänst i kyliga Michigan och paret bestämmer sig för att flytta dit på prov.

För Tom blir flytten en ordentlig uppoffring när han måste byta jobbet som sous-chef på en trendig restaurang mot att fixa mackor i en deli. Paret sätts på prov och varje gång de försöker få fart på vigselplanerna igen är det något som sätter käppar i hjulet. Inte minst att livet helt plötsligt verkar ta dem i olika riktningar.

Det finns en del saker att gilla i "The Five-Year Engagement". Jason Segel och Emily Blunt är riktigt söta ihop och man har inga problem att godta deras relation trots den utseendemässiga skillnaden, som påpekas ett antal gånger i filmen. Premissen, att en persons karriär ibland sker på bekostnad av den andras, känns också genuin. Det känns till och med så okej att det inte gör något att filmen - i alla fall för mig - inte bjuder på särskilt många skratt. Istället tar den nästan mer karaktären av ett lättsamt drama.

Men självklart måste en Judd Apatow-film bjuda på något mer. Och det är i jakten på garven som man tappar bort sig. Redan på Toms och Violets förlovningsfest haglar klyshorna i form av collaget av allt annat än lyckade tal - syrran som inte kan få fram ett ord pga bölandet, föräldrarnas dåliga rimmande... När killkompisen till slut drar upp alla gamla ex är jag inte förvånad alls - och det bådar inte gott för resten av filmen.

Några andra lågvattenmärken är när Tom i ett försök att anpassa sig till livet i Michigan helt plötsligt har förvandlats till skogshuggar-hobo som med fånigt ansiktshår och stickad tröja dricker hemgjord öl ur hjortskinns-sejdlar. Jag drar inte ens på mungiporna.

Att det som skulle kunna vara en okej tidsfördrivsrulle också får dra ut i längd på över två timmar - det är nästan oförlåtligt. Hade man hållit sig till lagoma 1 timme och 40 minuter, och helst då klippt bort de värsta bitarna, så hade det kunnat bli mer hyggligt. För även om en komedi inte faller en helt i smaken ska den åtminstone inte kännas långtråkig. Och det blir tyvärr "The Five-Year Engagement" någonstans i mitten.

Nu är det ju så att Apatow (som står bakom produktioner som bland annat "På smällen" och "Funny People") har en trogen skara fans. Han har vid ett par tidigare tillfällen, som "Get Him to The Greek" och "Dumpad" producerat åt regissören Nicholas Stoller. Och även om jag inte tillhör de övertygade så har jag lättare att acceptera de renodlade flabbfilmerna just för att de roliga bitarna dyker upp mer frekvent.

Den här morfen mellan riktig story och inslag av pajas är svårare att ta. Kanske kommer en del av de invigda gilla att det finns aningen mer djup och allvar här, medan andra kommer sakna den mängd av skrattframkallande scener man är van vid. Själv tycker jag att det blir varken hackat eller malet. Och när det är "varken eller" i över två timmar, då lämnar det mycket att önska.