The Ghost Writer 2010

Debatten om Roman Polanskis sexbrott blir aktuell med varje ny film han gör. Men för att kunna bilda sig en rättvis uppfattning om hans verk måste man hålla isär konstnären från privatpersonen. Och det råder inga tvivel om att mannen kan göra film.

Efter klassiker, som "Chinatown" och "Rosemary's Baby" höll han en något lägre profil under 80- och 90-talen. Men med "Pianisten" 2002 där han vann en Oscar och nu med "The Ghost Writer" visar han vilken mästare han är.

Ewan McGregor spelar en författare som får i uppdrag att skriva den förre brittiske premiärministern Adam Langs (Pierce Brosnan) biografi efter att den förste spökskrivaren mystiskt spolats upp på en strand. Ju längre han jobbar med boken desto fler ledtrådar pekar mot att det ligger en hund begraven. När han börjar nysta i härvan blir situationen runt omkring honom alltmer intensiv - och farlig.

Att det är en thriller Polanski har skapat råder det inga tvivel om, men den håller en rätt speciell stil. Något våld förekommer knappt och inte heller några "hoppa till"-scener. Istället byggs stämningen upp långsamt med hjälp av noir-liknande miljöer av en i princip övergiven semesterö i vintertid, med det skummande havet och hällande regnet ständigt närvarande. Den ödelagda orten och Langs kala, ekande villa hjälper till att skapa den kusliga stämningen där Spökskrivaren känns väldigt ensam och utelämnad.

De som har följt Polanskis karriär kommer att känna igen vissa element. Närvaron av vatten är väldigt påtaglig. Det blir också under filmens gång tydligt att vi hela tiden följer McGregors perspektiv. Biopubliken får aldrig veta mer än han vet och därför blir det en utdragen gissningslek för att förstå vad som är i görningen och vilka som är de onda och de goda.

Det har också krupit in en del humor, något som inte heller är främmande i Polanskis verk. Komiken borde kännas helt felplacerad mitt i thrillern, men den lyckas inte bara få oss att skratta utan på något sätt fungerar de små kommentarerna - som McGregors förklaring till varför boken inte funkar "The words are all in the wrong order" eller varför han inte kan dränkas som den andra spökskrivaren "You are writers, not kittens" - utan att dra ner spänningen.

Vill man kritisera filmen så finns det absolut många logiska luckor, saker som karaktärerna gör som verkar otroligt korkat under rådande omständigheter. Men när det gäller en så kontrollerande filmskapare som Polanski så känns det inte som en slump. Att allt är logiskt och får en förklaring är inte lika viktigt som stilen, något som framför allt står klart i slutet där två scener sticker ut ordentligt både på grund av det annorlunda stilistiska och att det som händer känns långt ifrån trovärdigt.

Man kan dra en hel del paralleller till Martin Scorseses nyligen utkomna "Shutter Island" även om den senare är mer intensiv och extrem, något som gjort att den också fått mer extrema betyg åt båda hållen, medan "The Ghost Writer" har fått ett mer jämnt positivt mottagande. Ett mysterium byggs upp under filmernas gång för att sen få en rätt otrolig förklaring i slutet med hjälp av ordlekar bland annat. Hitchcock-andan är också närvarande i båda filmerna.

Jag skulle även säga att man inte ska se någon av dem med målet att räkna ut sluttwisten. Går man av den anledningen blir man antagligen besviken i båda fallen. Istället ska man låta sig sköljas med av vackert filmskapande, en snyggt uppbyggd spänning och välspelade karaktärer. Pierce Brosnan gör en av sina bästa roller någonsin. Olivia Williams är mycket bra som hans fru och Tom Wilkinson verkar inte kunna göra en dålig prestation. 

Det är inte heller ovanligt att Polanski lämnar tittarna funderandes efteråt. Jag gissar att många kommer gå ut ur biograferna med en del frågetecken i huvudet, något som med bra filmer brukar leda till att man vill se dem igen. "The Ghost Writer" är absolut en film att se om.