The Girl 2012

Under sina fem decennier som filmskapare jobbade Hitchcock med 47 olika kvinnliga huvudrollsinnehavare, vissa mer minnesvärda än andra. Det som får Tippi Hedren att sticka ut i bland damer som Ingrid Bergman och Kim Novak är faktumet att hennes 15 minuter i rampljuset började och slutade med hennes två Hitchcock-filmer.

Alfred Hitchcock upptäckte modellen Nathalie Hedren i en tv-reklam, gillade vad han såg och detta blev startskottet för en filmkarriär som skulle göra henne lika stor som Grace Kelly. Men stjärnglansen hade sitt pris och i en färsk intervju med Ben Mankiewicz berättade Hedren nyligen om hur Hitchcock medvetet hämmat hennes fortsatta karriär i filmindustrin efter att hon avvärjt hans sexuella inviter, en intervju som tillsammans med boken "Spellbound by Beauty: Alfred Hitchcock and His Leading Ladies" blev stoffet för denna föga smickrande auteurskildring.

Känt för de flesta är väl att Hitchcock strävade efter att kontrollera varje centimeter av filmduken och så även sina skådespelerskor. Inte bara Hedrens svenskättade blonda yttre lockade således den store mästaren, utan även hennes färskhet som skådespelare - vilket gjorde henne till "lera i hans händer". Historien i "The Girl" är oerhört simpel - vi följer en kvinna som plockas upp av världens främste filmregissör och lägger an på henne bakom stängda dörrar. När hon avvisar hans närmanden plågar han henne under inspelningarna för att sen låsa ute henne i kylan. Slutscenen på vinden i "Fåglarna" som Hitchcock lovat skulle göras med en mekanisk pippi blev fem mardrömslika inspelningsdagar i ett nät fyllt av riktiga fåglar, bara en sån sak.

I jämförelse med den jovialiske, matglade och putslustige britten som Anthony Hopkins porträtterar i filmen "Hitchcock" framstår Toby Jones dito som ett regelrätt gubbslem som rapar ur sig barnförbjudna limerickar och är mer road av att utnyttja Hedrens beroendesits på sämsta tänkbara sätt än av att skapa filmmagi. Filmerna tillsammans skapar en intressant klyvning mellan den Hitchcock man gärna haft som morfar och hoppat upp i knäet på för att lyssna på spökhistorier, och denna "Hitch" som få sunda människor hade velat hoppa upp i knäet på. Tonen är hård och kompromisslös, likt den gamle mästarens registil.

Toby Jones är strålande, trots att han saknar Hopkins meritlista, fat-suit och ansiktslera så lyckas han med små medel imitera och övertyga i en roll som förtjänat en vassare film. Det stora problemet med "The Girl" är avsaknaden av driv, helt fokuserad på att demystifiera den store mästaren skriver filmen publiken på näsan med en historia som antagligen gjort sig bättre som talking heads-dokumentär och ofrånkomligen faller platt i sin enkelhet. Hitchcock föredrog blondiner som dolde mystik och hetta bakom ett kyligt yttre, annars fanns där ingen spänning menade han. Jag föredrar filmer som gör detsamma, därför blir "The Girl" snabbt bortglömd och denna gång kan ingen beskylla Hitchcock.