The Giver 2014

I en framtid då likformighet är ledordet ska ingen sticka ut, vara annorlunda eller ha mer än någon annan. Fred och harmoni mellan människor råder på bekostnad på egen vilja och känslor.

Alla tonåringar får under en stor ceremoni en roll tilldelad sig i gemenskapen, där de förväntas bidra med sina speciella egenskaper. 16 årige Jonas blir under de högtidliga formerna utvald till att bli en så kallad minnesförvaltare. Han ska av den förra förvaltaren få kunskap om den verklighet som en gång var och lära sig vad det förr innebar att vara människa. 

I och med sin intensiva utbildning börjar han plötsligt känna och med känslorna kommer också ett oanat tvivel mot det extremt kontrollerade samhället han vuxit upp i.

”The Giver” baseras på en bok av Lois Lowry och handlar om meningen med livet och om att hitta vägen till sig själv. Filmen påminner väldigt mycket om ”Divergent” och andra ”unga-vuxna-vill-vara sig-själva-och-revolterar-därför-mot-det övervakande-herraväldet-medan-kärlek-uppstår”-filmer till både sitt upplägg och också sitt innehåll, med den skillnaden att här varken finns särskilt mycket action eller någon tidskrävande romans i fokus. Istället får vi ta del av en hel del smärre existentiella funderingar om livet och mänskligheten och vad fred mellan människor egentligen kan tänkas vara värd. 

Filmen är snyggt svartvit till sin ton och gråskalan symboliserar just bristen på verkliga känslor och medmänsklighet. Det är inte originellt så man häpnar, men det blir ändå effektivt när spektret förändras i takt med att Jonas börjar lära sig känna och också minnas vad livet för en människa kan gå ut på. En utveckling inte helt olik den vi såg i ”Välkommen till Pleasantville” för ett antal år sedan.

Huvudrollen som den unga timide rebellen spelas av en övertygande Brenton Thwaites och i rollerna som Jonas tilldelade mor och far (inga känslor – inga barn på sättet som vi är vana vid) kan vi se Katie Holmes och Alexander Skarsgård, som båda faktiskt är obehagligt bra som korrekt känslokalla, men ändå på något sätt goda och ledsagande föräldrar i en, freden till trots, ganska dyster tid. Meryl Streep är styrande chefs-äldste i den nya världen och också hon briljerar med sin tilltagande kylighet medan Jeff Bridges som Jonas tjurige men snälle lärare får stå för värmen.

Det finns tydligt potential för så mycket mer i storyn, varför det är trist att filmen förblir ganska ytlig. De flesta karaktärer (som Streeps till exempel och kanske framförallt) är väldigt underutvecklade och de filosofiska funderingarna egentligen bara något som nuddas vid. ”The Giver” hade också med fördel kunnat få vara lite längre, för som det är nu hastas några viktiga och gripande ögonblick väl snabbt förbi, varför dessa tyvärr inte hinner förankras hos åskådaren. Dock är detta ändå en lagom tankeväckande film med ett vackert budskap och är dessutom som sagt välspelad och därför absolut värd att ses.