The Glass Castle 2017

Det är egentligen lite synd om Destin Daniel Cretton, Brie Larson och resten av gänget bakom ”The Glass Castle”, eller förargligt snarare. Kanske hade det varit bäst att vänta ytterligare några år i denna redan fördröjda filmadaption av Jeanette Walls självbiografiska roman – som länge var kopplad till Jennifer Lawrence. Det är nämligen svårt att inte jämföra den med fjolårets fenomenala film ”Captain Fantastic” av Matt Ross – i alla fall till en början.

I ”The Glass Castle” får vi följa familjen Walls, ledd av den excentriske patriarken Rex (Woody Harrelson) som vill uppfostra sina barn på sitt eget sätt – utanför samhällets normativa strukturer. De lever ett kringflackande liv med ständigt nya livsregler att förhålla sig till – men alltid med drömmarna högt. Likt ”Captain Fantastic” får vi följa valen och kvalen på samhällets utkant och erfordra ständiga livsvisdomsord från familjens far. Inte blir likheterna mindre av att två av barnskådespelarna från just ”Captain Fantastic” återfinns även här.

Men även om parallellerna är enkla att dra är ”The Glass Castle” sannerligen en film för sig. Där ”Captain Fantastic” mer fokuserade på den större familjedynamiken är ”The Glass Castle” främst berättelsen om mellandottern Jeanette och hennes förhållande med pappan Rex. Filmen flackar mellan Jeanette i vuxen ålder (spelad av Brie Larson) och hennes turbulenta uppväxt hennes maniske – och sedermera alkoholiserade – pappa. Och det är här filmen blir som mest intressant.

Skildringen av upp- och nedgångarna med att leva med en så pass manisk person som Rex Walls var är lika gripande som träffande. Både hans fru Rose Mary (Naomi Watts) och barnen blir medberoende i hans excentriska livsstil, vilket bjuder på lika härligt livsbejakande som smärtsamt misärfyllda stunder. Crettons porträttering – och i grunden Jeanettes egen framställning av sin far – är en ambivalent sådan. Kanske inte så märkligt egentligen då hela hans personlighet är väldigt ambivalent, men det är befriande med ett porträtt som lyckas visa lika mycket svärta som kärleksfullhet och ändå balansera så väl på den tråden.

Woody Harrelson gör kanske sitt livs prestation i rollen som den fixerade fadersgestalten och en framtida Oscarsnominering känns given. Hans skiftande från drömmande optimist till våldsam alkoholist spelas med absolut briljans Även Brie Larson levererar stort som vanligt – även om hennes parti av filmen är minst engagerande. Destin Daniel Cretton visar återigen att personregi är hans främsta ess i rockärmen och får fram fenomenala prestationer från de flesta av sina skådespelare.

”The Glass Castle” är egentligen en ganska typisk Hollywood-version av en berättelse baserad på en sann historia, men den har ett sådant hjärta att det är svårt att inte värja sig. Jag måste erkänna att skepsisen fanns där i början, men filmen vann definitivt över mig till slut – med hjälp av en hel del fenomenala och laddade scener (och ett ypperligt soundtrack av Joel P West). Den må inte vara uppe och nosa på samma nivå som Crettons förra film ”Short Term 12” (även den med Brie Larson) – men önskar man att det kom en ”Captain Fantastic” även i år kommer man definitivt inte bli besviken.