The Goldfinch 2019

Theo Decker (Oakes Fegley) är bara 13 år gammal när hans mamma dör i ett terrordåd på Metropolitan-museet i New York. Mirakulöst nog överlever han bombningen eftersom han skiljts åt från sin mamma för att följa efter en söt flicka som är där med sin farbror. Efter explosionen ger den döende farbrorn honom en ring som han ber honom ta med till kompanjonen på sin antikverkstad, samt pekar ut en ovärderlig tavla; ”The Goldfinch”. Förvirrad får Theo med sig tavlan hem, där han han sätter sig för att vänta på sin mamma, som aldrig kommer tillbaka. Tavlan blir en symbol han klamrar sig fast vid genom uppväxten som präglas av sorg och skuld.

Filmen pendlar mellan Theos upplevelser som barn och som ung, framgångsrik antikhandlare. Den äldre Theo spelas av Ansel Elgort och i det stjärnspäckade persongalleriet runt honom möter vi bland andra Nicole Kidman, Finn Wolfhard, Jeffrey Wright, Sarah Paulson och Luke Wilson. Det vackra visuella miljöerna kan vi tacka Oscarsvinnande filmfotografen Roger Deakins för.

Donna Tartts berömda boksuccé ”Steglitsan” vann Pulitzerpriset 2014 och var en av mina stora bokupplevelser det året. Det är alltid lite vanskligt när en älskad läsupplevelse ska bli film – man har en så pass stark egen bild av karaktärerna, så att om filmmakarna presenterar en annorlunda tolkning av karaktärerna kan man bli besviken av bara den anledningen, även om filmen är bra.

Så hur lyckas ”Brooklyn”-regissören John Crowley då med att filmatisera ”The Goldfinch”? Filmen ser faktiskt ut exakt som jag tänkt mig, till den grad att varje scen för mig tillbaka till boken och de komplexa tankarna som far genom Theos huvud när han genomgår de traumatiska upplevelser som ska komma att forma hans liv. Men med detta kan jag inte låta bli att undra hur mycket filmen ger en publik som inte läst boken? Jag sitter ju själv och återskapar allt som inte filmen förmår att förmedla, vilket blir problematiskt när det kommer till betygsättningen.

Har man inte läst boken kan filmen dessvärre nog upplevas som en ganska platt om än snygg visuell upplevelse, där två långsamma timmar leder fram till en snabb och spänningsfull slutkläm. Vi kommer inte riktigt någon av karaktärerna inpå livet, trots en duktig skådespelarensemble. Filmen är alltför ambitiös med att efterlikna bokförlagan på ytan, utan att kunna förmedla allt det som sker därunder. Mina tre poäng av fem kommer från min upplevelse utifrån att ha läst boken innan, men jag har svårt att tro att de som inte läst den skulle ge filmen mer än två poäng. Tyvärr.