The Good Liar 2019

Bill Condon gör gärna rätt stillsamma filmer. Ofta blir resultatet väldigt bra och han har några riktiga fullträffar, som exempelvis ”Gods and Monsters” (1998) och ”Kinsey” (2004), på sitt CV. Andra gånger blir det inte alls bra och ibland blir det så här… ljummet.

 

I ”The Good Liar” möter vi Ian McKellen som den åldrade bedragaren Roy Courtnay. Han har inga skrupler och lurar folk utan att blinka. Som sitt nästa offer har han utsett den inget ont anande änkan Betty (Helen Mirren), vars bankkonto är välgött. De två inleder en relation, påhejade av Roys vän och kumpan Vincent (Jim Carter). Någon som inte är lika glad över förhållandet är Bettys barnbarn Stephen (Russell Tovey). Han anar oråd och startar en utredning av farmors nya bekantskap.

 

Att allt inte är som det verkar vara, förstår också vi ganska snabbt. Detta är en hyfsat smart film, men inte alls så smart som den tror. Det finns ett otaligt antal förvecklingar och lögnerna staplas bokstavligen på varandra. Dock är det aldrig tillräckligt klurigt.

 

Första halvan är spännande och den lovar gott inför resten. Det som sedan kommer, lämnar dock mycket övrigt att önska. Från att ha varit en okej svindlarhistoria, tar ”The Good Liar” steget ut i intet och blir plötsligt till en helt annan film. I historiska tillbakablickar får vi saker förklarat för oss, saker som vi aldrig funderat på och jag köper det helt enkelt inte. Förvisso får historien en annan tyngd med den mörkare bakgrunden, vilket också på sätt och vis är välkommet. Men då den inte alls är förankrad i resten, blir helheten väl spretig och slutet känns bara fånigt.

 

Den stora behållningen är utan tvivel Helen Mirren och Ian McKellen, två briljanter som jag gärna hade sett slänga käft i ett par timmar till. De är båda, ensamma och tillsammans, fullständigt strålande. Också Jim Carter (Carson i ”Downton Abbey”) som Vincent är en härlig figur, som jag hade velat ha lite mer av.

 

Visst ser det också i övrigt bra ut. Londonvyerna är vackra och musiken stämningsfull. Tyvärr stör den urspårade historien allt det som annars hade funkat. Den inledningsvis hyfsat underhållande thrillern tappar väsentlig fart och allt driv, när filmen förvandlas till en hämndlysten, medioker maktkamp. Och inte ens två av världens bästa skådespelare lyckas rädda fadäsen, som lämnar mig med en känsla av att jag har blivit lurad.