The Greatest Showman 2017

Hugh Jackman gör här verkligen sitt livs roll. Eller låt mig säga; en av hans livs roller. Han är lika övertygande som den uppmärksamhetstörstande kufen P.T. Barnum, som han till exempel var som den avsevärt mer buttre Logan i just ”Logan” tidigare i år.

”The Greatest Showman” är en film om kärlek och drömmar. Den är inspirerad av den amerikanske cirkusdirektören och showmannen P.T. Barnums liv och levnadsöden. Barnum var en enkel man som strävade efter att tillhöra de finare kretsarna. I mitten av 1800-talet introducerade han Freak Showen för världen att ta del av och blev därmed ett namn för eftervärlden att minnas.

I filmen spelas Barnum av Hugh Jackman. Jackman strålar verkligen och trivs för fulla muggar och det gör därför vi i publiken med. Musikalnumren är oerhört snyggt koreograferade och musiken låter väldigt bra! Det är svårt att sitta still och jag glömmer flera gånger bort mig och bara ler storögt och älskar det jag upplever.

 

Tyvärr är det inte riktigt på alla håll lika övertygande och ibland känns det krystat mellan numren. Miljöerna och omgivningar är heller inte hela vägen så bra som de kunde vara, och några akter känns väl arrangerade. Detta är dock i slutändan mindre invändningar som i det stora hela inte gör särskilt mycket då ”The Greatest Showman” i första hand är en ljuvlig musikal och gör vad den ska - underhåller med vackra toner!

Hugh Jackman (ja, jag är väldigt förtjust i karln) är som sagt i sitt esse och som hans medspelare ser vi bland annat en lysande och charmigt leende Michelle Williams, en dansant Zac Efron och såklart vår egen Rebecca Ferguson. Just Fergusons roll är på papperet ganska liten, men blir till något helt annat i hennes magnifika gestaltning. Hon är strålande som svenska Jenny Lind, en känd operasångerska under 1800-talet som fick chansen att turnera med Barnum och kunde därmed trollbinda även den amerikanska publiken. Också det nya stjärnskottet från Disney Channel och "Spider-Man: Homecoming", Zendaya, kan här ses i sin andra filmroll och hon övertygar i kapp med de övriga.

Musiken och de dryga tiotalet låtar i ”The Greatest Showman” är samtliga helt nyskrivna av bland annat radarparet Benj Pasek och Justin Paul (kända från "La La Land”). Det är också som sagt dessa låtar och hur de framförs, som i mångt och mycket är filmens starka sida. Det har verkligen lagts ner väldigt mycket tid, träning och energi på sång- och dansakterna som är medryckande och härligt upplyftande. Jag älskar att man har rockat till det på flera håll, vilket höjer känslan och stämningen ytterligare.

”The Greatest Showman” är en bra film, men en mycket bättre musikal! Jag längtar efter att se, men framförallt - höra den igen. Stundvis är det relativt ojämnt mellan låtarna och budskapet om att följa sina drömmar hamnar något i skymundan. Tacksamt nog är dock antalet shownummer ganska stort, vilket gör att ett förlåtande hjärta som mitt, har överseende med det som tyvärr svajar något där emellan.