Hitman's Wife's Bodyguard 2021

Ryan Reynolds är en karismatisk skådis som hittat sin trygga nisch där übervåld och självnedvärderande humor möts - "Deadpool"-filmerna är det ultimata beviset.

Samuel L. Jackson är en skön snubbe som säger "motherfucker" som ingen annan. Ge honom en pistol i handen så han kan blåsa skallen av folk samtidigt, och även han är i sitt rätta element.

Att sammanföra de två för "The Hitman's Bodyguard" (2017) visade sig vara ett framgångsrikt drag. Filmer som denna verkar stilla publikens sug efter en genre som få vågar satsa på nuförtiden. En strikt barnförbjuden actionkomedi gjord på mellanbudget (30 miljoner dollar) ses som en chansning av de flesta studios, men ettan spelade in tillräckligt med pengar för att få kalla sig en biosuccé.

Sen var det ju bara en tidsfråga innan den avdankade livvakten Michael Bryce (Reynolds) och den skicklige lönnmördaren Darius Kincaid (Jackson) skulle tvingas att jobba ihop igen.

Handlingen? Den här gången är det något om att stoppa en excentrisk grek som vill störta Europas ekonomi med ett avancerat datavirus. Strunt samma om du inte hänger med i svängarna. Knappt regissören själv verkar bry sig om handlingen. Den finns mest där för att binda samman en bunt högst mediokra actionsekvenser och utdragna biljakter, såna där som Hollywood kan producera för en spottstyver någonstans i Östeuropa.

Och framför allt är det hela en ursäkt för att låta Renyolds och Jackson munhuggas igen i oavbrutet tempo. Tycker man att de hade en underhållande kemi första gången, så väntar ännu mer av samma vara. Anser man däremot att det blev tröttsamt mycket gap och skrik, då står en uppföljare med den här omaka duon kanske inte högst upp på önskelistan.

Men som titeln antyder har "Hitman's Wife's Bodyguard" utökat styrkan. Darius fru Sonja Kincaid har fått en större roll, och är ett otippat livligt tillskott i den grabbiga gemenskapen. Salma Hayek har kanske inte fått den mest värdiga rollen att spela då hennes Sonja växlar mellan kåt, bortskämd och lika galen och gapig som maken Darius, men goddammit, hon går all in för att bli filmens mest intensiva och minnesvärda rollfigur. En riktig badass.

Jag kan inte bekräfta det, men skulle jag gissa så är filmen förmodligen skriven av ett gäng tonåriga grabbar med både ADHD och Tourettes. Det är skottlossningar nonstop och svordomarna haglar, nästan (bara nästan) tillräckligt för att effektivt dölja det sorgliga faktum att filmen inte har någonting särskilt intressant eller originellt att komma med. Man gasar på i full fart och 99 minuter flyger förbi som en revolverkula, men jag känner också hur en mängd hjärnceller dör längs vägen.

Stora stjärnor som Antonio Banderas och Morgan Freeman har svalt sin stolthet och ställer upp trots ett infantilt manus. Jag hoppas för deras skull att lönen åtminstone var rimlig. Fans av trion Ryan Reynolds, Samuel L. Jackson och Salma Hayek kan sannolikt se fram emot en tredje film.