The Hole in the Ground 2019

Allt som "The Hole in the Ground" gör, gjorde "The Babadook" bättre. Det är ungefär det enda jag bär med mig efter att ha sett den irländska skräckisen, som kanske bättre omnämns som en psykologisk thriller. Slutet blir lite av en axelryckning, hastigt och otillfredsställande, men det är åtminstone kusligt väldesignat mysrys hela vägen dit.

Sarah och hennes son Chris har just flyttat till ett hus på landet. De försöker acklimatisera sig till en ny miljö, ny skola och nya rutiner, och kanske fly från jobbigheter i det förflutna. Det dröjer inte länge innan skrämmande saker börjar hända. Ett stort slukhål hittas i skogen. En äldre grannkvinna yrar oroväckande saker. Och Sarah börjar notera minst sagt udda ändringar i sonens beteende.

Sarahs paranoida känslor får ta plats och som publik är det lätt att börja fundera på om hon håller på att bli galen, eller om hennes son verkligen tagits över av något ondskefullt. Här leker man med ett intressant tabu, hur avsky och rädsla för hennes egna son väcks hos en mor.

Mörka moln hopar sig över himlen, och bilderna är tömda på all färg och allt ljus. Det vackra fotot, scenografin, ljuddesignen och bristen på musik. Allt vi ser och hör, varje bild och scen är noga genomtänkt. En kylig atmosfär sveper oss i publiken och jag kan inte och vill knappt komma ur dess grepp. Det känns som en lyxmåltid i en genre med så mycket slafsig snabbmat. Man blir ruggigt nyfiken vad som ska serveras härnäst.

Snart inser man att det egentligen inte finns något minnesvärt här, och inget som inte har gjorts förr. Den här typen av rysare - som vill vara smartare än genomsnittet - brukar leka med metaforer och underliggande meningar. Detta manus bjuder inte på något mer än det vi ser, och ger iallafall mig inget att tänka på efteråt.

Filmen är ändå en bra showcase för regissören Lee Cronin och för skådespelerskan Seána Kerslake. Han filmdebuterar med ett kompetent hantverk, hon gör filmen förvånande magnetisk och aldrig tråkig, trots det långsamma och lågmälda tempot. Men jag känner att filmen kunde ha blivit så mycket mer, med ett starkare slut.

Det är skrämmande och hotfullt men tomt - likt det där slukhålet som lurar i bakgrunden.