The Host 2013

Jorden har invaderats av något så motsägelsefullt som vänligt sinnade rymdsjälar som sin godhet till trots tar över mänskliga kroppar och eliminerar deras jag, för att på så sätt själva få uppleva vår planet. Några få människor överlever gömda i grottor där de i hemlighet försöker börja om sina liv.

Huvudpersonen och vår hjältinna Melanie (Saoirse Ronan) blir direkt i början tagen av främlingarna och får en ny inneboende inplanterad i sig. För att hitta hennes allierade - de övriga i motståndsrörelsen, rotar den nya själen i Melanies minnen vilka bland annat avslöjar en kärlekshistoria med snyggingen Jared (Max Irons). Dessa minnesbilder och värdkroppens känslomässiga styrka påverkar inkräktaren som i Melanies kropp flyr ifrån de sina egna, letar sig till människorna och träffar där en annan snygging - Ian (Jake Abel), vilket blir början till en ovanlig romans.

Som om triangeldramat mellan människa, vampyr och varulv inte var komplicerat nog, har Stephenie Meyers här skapat något så knepigt som en fysisk trekant men med fyra olika personligheter, varav en omänsklig. Det låter aningen larvigt och stundvis är det just det. Fast samtidigt gör skådespelarna sina karaktärer väldigt övertygande, de tror på sig själva, varandra och det som berättas, varför också jag luras att göra det och köper därmed stundvis även denna kärlekskarusell. Men tyvärr inte så mycket mer.

Jag får en känsla av att det var bråttom att få till detta, att manuset blev hoprafsat i all hast. Det är måhända snyggt hela vägen och intrigen egentligen hyfsat intressant men väldigt mycket slarv har letat sig in under den silverblanka ytan och det saknas viktiga delar i grundstommen. Det är som sagt välspelat för det mesta, William Hurt som Jeb, ledaren för motståndsrörelsen är till exempel en fröjd att se på, fastän hans karaktär liksom resten av persongalleriet är alldeles för platt och intetsägande och när någon dör bryr jag mig inte märkbart. Diane Kruger som den enda riktigt onda och delvis besatta utomjordiska Sökaren har absolut rätt attribut och inställning för att vara detta, men ingen hållbar förklaring ges till varför hon är som hon är och till sist känns hon bara grymt störig och överdriven i sitt bitska hat.

Actionscenerna är nästan obefintliga, vilket är synd för Saoirse Ronan kan verkligen leverera mer än några sparkar och då manuset helt enkelt inte är tillräckligt bra för att bara kretsa kring det filosofiska (även om vissa funderingar kring samhälle, liv och själ väcks) hade några skopor fartfylld spänning piggat upp.

Förutom för kickstarten i början är det ett lågt tempo varför filmen aldrig riktigt kommer till skott utan stampar sina två timmar i startgroparna. Kyssarna har till sist också gjort sitt och det hela blir inte mer än en trött kopia som med viss omsorg skulle ha kunnat utvecklas till en riktigt bra TV-serie om tålamod hade funnits.