Huset med den mystiska klockan 2018

Wes Craven sade i intervjuer att han gärna ville komma loss från skräckgenren och göra romantisk komedi. John Carpenter har velat göra västern och Robert Rodriguez började göra barnfilm när han blev pappa. Så det kanske inte är jättekonstigt att splattermästaren Eli Roth nu gjort sin första barntillåtna film. Även om det faktum att han gjort ett familjeäventyr med Cate Blanchett är lika bisarrt som när Craven gjorde ett fioldrama med Meryl Streep.
 
Den goda nyheten är att det är Roths första sevärda på film länge (eller någonsin skulle vissa säga) efter skräp som ”Knock Knock” och ”Death Wish”. Kanske för att han arbetar med någon annans material, i detta fall John Bellairs populära roman och ett manus av Eric Kripke. Det är också befriande att se att Roth kan leverera annat än våld, terror och tortyrporr.
 
Sedan får han inte minst draghjälp av just Blanchett och den något underskattade Jack Black. Det är klart ett steg i rätt riktning efter genanta huvudrollsinnehavare som Keanu Reeves och Bruce Willis. Med det sagt är det ingen helgjuten film. Det framgår ganska snart att Roth är en kompetent men ganska anonym regissör. Där Tim Burton hade kunnat skänka all magi och effekter sin karaktäristiska stil så blir det i Roths händer mest okej och inte mer.
 
Bland tonvis av CGI-effekter som ofta skiftar från bra till halvdana eller direkt obehagliga (Black i bebiskropp!) så blir det skådespelarna som får lyfta filmen. Black är framgångsrikt nedtonad men fortfarande sitt charmiga jag i rollen som en trollkarl som tar hand om sin föräldralösa brorson Lewis (Owen Vaccaro). Det är alltid kul att se Blanchett i en komisk roll, här som häxa med syrliga kommentarer.
 
Synd bara att huvudpersonen Lewis är en sådan gnällig, irriterande karaktär att det är svårt att bry sig. Vaccaro är dessutom den typ av barnskådespelare vars spel känns forcerat och onaturligt. Det i kombination med viss toaletthumor och det absurda att använda krigstrauma som en nyckeldetalj i en barnorienterad films historia gör att Roths första film utanför skräck/thriller-genren inte landar helt smärtfritt. Men bara åsynen av Oscarvinnaren Cate Blanchett i en våldsam fight med några levande pumpor (!) gör att den trots allt är värd en titt.