The Humbling 2014

Efter ett nervöst sammanbrott på scenen inför fullsatt publik läggs Simon Axler, efter lite omplåstring, in på behandlingshem för att komma till rätta med sitt sviktande mentala tillstånd. Väl ute igen ska han på order av doktorn vila upp sig, vilket är det lättare sagt än gjort. Och när den betydligt yngre Pegeen, dotter till två av hans gamla vänner, hälsar på och plötsligt förför honom, blir situationen på allvar allt annat än avkopplande.
 
Det börjar ganska ostadigt, Pacino är förvisso från start briljant, men det dröjer innan jag får något grepp om vart det ska bära hän. Efter ett tag börjar dock filmen landa i någon slags slapstick-humor och det blir också stundvis väldigt roligt. Men sedan svänger det igen och in träder något oväntat betydligt allvarligare dramatik, vilket åter skapar röra i mitt mottagarsinne. Tack vare humorn blir det ändå efter den något långsamma starten mer intensivt och jag tycker aldrig filmen är tråkig och finner till och med några förvirrande svängar fascinerande. Medan andra bara kort och gott förvirrar.

Historien om en åldrande, framgångsrik scenpersonlighet med sent påkommen identitetskris känns inte särskilt unik, men är ändå i sin enkelhet ganska intressant. I ”The Humbling” (som baseras på en bok) litar man inte riktigt på ursprungshandlingen utan lägger istället till ett antal knepiga figurer och dråpliga situationer som ska, gissar jag, tillföra en komisk dimension till en egentligen rätt deprimerande historia. Och visst blir det som sagt roligt, men tyvärr hamnar storyn om ensamhet och hanterandet av förlusten, som faktiskt en före detta lysande karriär innebär, lite i skymundan.

Mycket i Simons omgivning är inte direkt trovärdigt eller riktigt förankrat i verkligheten, om det nu ska vara det. Framförallt är kanske den spirande romantiska relationen de två huvudpersonerna emellan väl otrolig. Speciellt med tanke på att Pegeen är lesbisk. Visst att hon var förälskad i Simon i sin ungdom och okej att hon beundrar konstnären i honom, men det är inte anledning nog, tänker jag, att som lesbisk kvinna med de förutsättningarna inleda ett erotiskt förhållande med en gammal man. Det hela känns som en rätt gubbig fördom och kanske fantasi, vilken jag ändå trots lite bismak i munnen låter passera, då komplikationen onekligen har underhållande följder.

Greta Gerwig som Pegeen är väldigt energisk och på något sätt också rätt charmig. Men hon tenderar att liksom några andra bifigurer ganska snabbt bli väl utmattande att se på.
”The Humbling” är en helt okej film som innehåller några fantastiska scener, både gripande och roliga och är därför absolut sevärd. Men något mästerverk är det inte.