The Hummingbird Project 2018

Om du gillar filmer som ”The Big Short” eller ”The Wolf of Wall Street”… så ska du veta att ”The Hummingbird Project” inte liknar dem alls. Men ändå spelar de någonstans i samma liga, sett till teman som girighet och unga hungriga amerikaner med dollartecken för ögonen. Det handlar om supersmarta män som jagar framgång på rätt dumma sätt, utan att för en sekund stanna upp och fundera över - till vilket pris?

Jesse Eisenberg och Alexander Skarsgård spelar Vincent och Anton Zaleski, två kusiner som jobbar för samma Wall Street-firma. När en saftig affärsmöjlighet uppenbarar sig säger de tack och adjö till sin chef och sticker ut genom dörren. Planen är att de ska dra en mikrofiber-kabel från Kansas till New York-börsen, något som ska snabba upp transaktioner och göra dess ägare minst sagt snorrika. Men grabbarna får lära sig den hårda vägen att dyra och avancerade projekt - som en utgrävning på 2000 kilometer - kommer med sina utmaningar och överraskningar.

 

Och om inte det räckte, har de gjort sin förra chef Eva (Salma Hayek på bästa ”Djävulen bär Prada”-humör) rejält förbannad, och Vincent har just fått veta att han har cancer. Murphys lag är en bitch.

Skarsgårds karaktär Anton, med halvflint och dålig hållning, är hjärnan bakom projektet. Eisenberg bär släktdrag med sin rollfigur i ”The Social Network”, som den målmedvetne men egoistiske Vincent som sköter snacket. Historien, och de ibland skruvade vändningarna, bär sina spår av Steven Soderbergh, även om det är Kim Nguyen (”Krigets barn”) som står för manus och regi.

Pressen stiger, pengarna rullar iväg och både CIA och investerare flåsar dem i nacken. I slutändan handlar det om så lite som en mikrosekund, som ska få de där transaktionerna att flyga genom fiberkablarna snabbare än hos någon konkurrent. Det är en rätt absurd tanke för oss i publiken, och man får svälja en del teknisk rappakalja innan någon har lyckats förklara det vettigt.

”The Hummingbird Project” är inte den mest fartfyllda filmen, och den kräver visst tålamod i början. Några roliga over-the-top-inslag och finfint skådespeleri från främst Jesse Eisenberg höjer till slut mitt betyg, som länge ligger på en rätt blek tvåa.