The Hunt 2020

”The Hunt”, av regissören Craig Zobel, skulle egentligen ha haft sin premiär hösten 2019, men sköts på framtiden på grund av två mass-skjutningar, som skakade om USA. Nu ett halvår senare är den här och ja, det var värt väntan, kan jag tycka.

 

Tolv främlingar vaknar upp utspridda i en skog någonstans. De hittar en vapenarsenal och beväpnar sig, men förstår snart att det är de själva som är de jagade och nu måste kämpa för sin överlevnad. Personerna bakom jakten är en elitgrupp bestående av politiskt korrekta utbildade individer som värnar miljön och människors lika värde. Dock ser de sin slakt på ”slöddret” som ett nödvändigt ont och ett sätt att kombinera nytta med nöje.

 

 

Tanken är simpel och vi har sett det förut i filmer som exempelvis kultklassikern ”Battle Royale” (2000). Människojakt är ett kul koncept som när det görs bra, också kan bli riktigt bra och dessutom spännande. Här har man valt att krydda på ordentligt med satir, varför resultatet också blir mer än bara en frosserifest för splatterfantaster.

 

Manuset av Nick Cuse och Damon Lindelof är välskrivet och stundvis riktigt fyndigt. Många syrliga kängor ges åt både höger och vänster och jag tycker att humorn som levereras är vågad. Samtidigt hade jag gärna sett den spetsats till ännu lite mer. Nu blir det ljummet mellan varven även om det ändå är väldigt kul hela tiden.

 

”The Hunt” är brutal och extremt våldsam. Påhittigheten kring diverse sätt att döda folk på råder det ingen brist på, och liken bokstavligen staplas på varandra. Jag tycker om slagsmål och explosioner på film och gillar när kroppsdelar flyger och blod sprutar. Något som också rätt frekvent sker här. Närkamperna är välkoreograferade, men känns tyvärr stundvis nästan för iscensatta. För även om skådespeleriet rakt igenom håller väldigt hög nivå, blir det här och var på gränsen till en aning teatraliskt.

 

 

Det finns ett konstant driv framåt och tempot är överlag högt. Fotot är snyggt, med många närbilder och intressanta kameraåkningar. Kameran hänger verkligen med överallt och vi får hela tiden bästa plats för att följa händelseutvecklingarna. Turerna är många och flera gånger väldigt oväntade. Det är sällan en film som bygger på en till synes så enkel idé, lyckas överraska så ofta. För det gör denna, och det blir inte alls som man tänkt sig. Framförallt inte i början. Mot slutet blir det tyvärr förutsägbart, om än inte direkt tråkigt. Jag tycker det är väldigt synd att man slarvar bort potentialen och låter det hela ebba ut i en rätt blasé final.

 

”The Hunt” är en film som inte tar sig själv på för stort allvar. Den har självdistans och vågar skoja om sådant man inte ska skoja om. Visst hade den som sagt kunnat få gå ännu längre, men jag uppskattar ändå ansatsen. För det här är en rolig och actionladdad thriller vars underhållningsvärde är stort. Den är dock verkligen inte för alla. Men om du, liksom jag, kan finna ett terapeutiskt värde i underhållningsvåld med glimten i ögat, är detta absolut något för dig.