The Ice Road 2021

”The Ice Road” börjar med vackra vintervyer och en text som förklarar att trefjärdedels metertjock is bär upp 29 ton tunga lastbilar på de isar i Kanada som används som transportvägar under vinterhalvåret. Texten förklarar också att lastbilschaufförerna kallar transporterna självmordsuppdrag.

Redan här har alltså manusförfattaren och regissören Jonathan Hensleigh skapat ett förutsägbart men spänningslovande upplägg för ”The Ice Road”. Handlingen drar snabbt igång men det tar någon halvtimme innan vi får se några pulshöjande actionsekvenser. Dessvärre… trots explosioner, farlig is, och jakt på liv och död lyckas de inte riktigt engagera hela filmen igenom, inte ens med en tuff, tandpetstuggande Liam Neeson i huvudrollen.

Ändå är det mycket som står på spel! En metanexplosion i en avlägsen diamantgruva lämnar ett tjugotal gruvarbetare instängda utan tillräckligt med luft. För att snabbt få ut dem måste en lastbilskonvoj transportera utrustning till gruvan, och för att hinna dit i tid måste de åka på isvägarna, trots att det redan är April och vägarna egentligen har stängt för säsongen.

Konvojen består av tre lastbilar. Mike McCann (Neeson) kör en tillsammans med sin yngre bror Gurty (Marcus Thomas), en mekaniker som skadats i Irak och nu lider av PTSD och afasi. Jim Goldenrod (Laurence Fishburne) som organiserat räddningsuppdraget kör en annan, medan Tantoo (Amber Midthunder), en indian och aktivist vars bror är bland de män som sitter instängda i gruvan, kör den tredje tillsammans med företagets representant Varnay (Benjamin Walker).

Om lastbilarna kör för fort kan de skapa tryckvågor medan isen kan rämna om de kör för långsamt. Att stanna upp är galenskap, så när en av lastbilarna får problem, som dessutom visar sig vara sabotage, har inte bara konvojen naturkrafterna mot sig utan även en fiende mitt ibland dem…

Vem? Och varför? Detta skulle kunnat skapa suspens på hög nivå men betas av slentrianmässigt, och blir nästan till något av en parodi på actionfilmer. Boven i fråga överlever nämligen allt. Vare sig det är bilkrascher eller fall utför stup eller att hänga och slänga under en lastbil på ”Cape Fear”-vis poppar denne upp igen som gubben i lådan, helt oskadd och utan knappt en skråma på sin mjölkvita hy. När hen (könsneutralt för att undvika spoiler om någon nu inte ser den uppenbara handlingen framför sig) dessutom knäcker sin tunna nacke på ”Terminator”-vis åt båda håll innan jakten fortsätter blir det nästan lite roligt.

Största problemet är nog att vi inte kommer karaktärerna särskilt in på djupet efter deras respektive korta introduktioner. Det hoppas runt bland de olika personerna i lastbilarna och i gruvan och actionscenerna betas av statiskt utan att man riktigt känner hur mycket som står på spel för dem. Det gör att filmen aldrig riktigt lyfter som helhet.

Detta betyder inte att det helt igenom saknas spänning. Tvärtom, här fanns många adrenalinhöjande sekvenser och överlag tycker jag nog att filmen höll min fulla uppmärksamhet. Men om man ser potentialen i upplägget – och skådisarna - känns det trist att de nöjde sig med såpass slentrianmässigt resultat. Det hade varit roligt att se Neeson, Thomas och Fishburn få mer att bita i, och även nykomlingen Midthunder.

Istället får vi nöja oss med en rätt så medioker actionrulle som roar för stunden men lämnar lite att ta med sig i efterhand… förutom vackra visuella (och skrämmande) vyer av is. Vilket nog kan vara nog så skönt i sommarhettan.