The Imitation Game 2014

Hollywood-darlingen Benedict Cumberbatch spelar Alan Turing, en arrogant geniförklarad matematiker som har en släng av Aspergers syndrom. Han finner det besvärligt att föra sig socialt och förolämpar oavsiktligt alla som korsar hans väg. Under skolgången utryckte han svårigheter att förstå sig på sina medmänniskor som i hans ögon tycktes slänga ur sig saker de inte menade gång på gång. Ett intresset för problemlösning föddes och när vi möter honom i vuxen ålder står han, tillsammans med ett gäng anglosaxare, inför den ”omöjliga” uppgiften att knäcka koden till de tyska nazisternas krypteringsmaskin, Enigma. 

Turing tar över operationen och bygger en slags föregångare till datorn som ska vara till hjälp för att vinna kriget. Handlingen hoppar fram och tillbaka i tiden mellan olika episoder i hans liv, liksom för att bilda ett sympatiskt porträtt av denna märkliga karaktär.  

”The Imitation Game” är ett snyggt tidsdokument där designen imponerar i alla avseenden. Kostymdrame-drottningen Keira Knightley ger som ensam kvinna i herrklubben, via rollkaraktären Joan Clarke, en talan till de som på grund av samhällets könsdiskriminering inte tillåtits arbeta med samma sysslor som män. Men trots att filmen tar upp detta perspektiv och ett ämne som det länge varit väldigt mycket hysch-hysch omkring – landets mörka historia när det kommer till behandlingen av homosexuella – känns ”The Imitation Game” aningen tillrättalagd. Avsnittet där det kommer fram att huvudpersonen är garderobsbög avhandlas ytligt och jag hade gärna sett att det ägnats mer speltid åt denna historia. 

Filmen är baserad på en verklig historia och har skapats efter ett fast framgångsrecept. Allting är uppblåst; känslorna svallar, vår protagonist jobbar i motström och som publik blir vi instruerade om när det är läge att  brista ut i glädjeljud lite då och då. Med det ur vägen kan jag ändå säga att det är en bra rulle som visar på teknisk skicklighet, och framför allt, en bra rulle där Cumberbatch gör sin grej och briljerar rakt igenom. 

”The Imitation Game” påminner om ”The King's Speech” som var en het kandidat i Oscarsrejset för några år sedan. När tippningarna nu väl dragit igång inför nästa gala förutser jag att filmen kommer hamna högt upp på prispallen. Om inte det blir fallet är iallafall Alexandre Desplat garanterad en vinst för musiken han komponerat. Märk mina ord.