The Informant! 2009

Jag är ingen total fantast av Steven Soderberghs filmer. "Traffic" var strålande och visst finns det ett par andra guldkorn, men det mesta ligger ändå och skvalpar kring godkäntstrecket. De båda "Che"-filmerna var en besvikelse och även om "Oceans"-trilogin är storslagen på ytan så lyser det slarviga berättandet igenom. Eftersom "The Informant" genom sin trailer säljs som en film för "Oceans"-fans förväntade jag mig lättviktig och lättglömd underhållning, men faktum är att den spelar i en helt annan liga.

Framför allt är det här Matt Damons film. Även om "The Informant" handlar om ekonomisk brottslighet i mångmiljonklassen hos ett storföretag (ADM) så är hela berättelsen driven kring karaktären Mark Whitacre (Damon). Whitacre väljer att på ett tidigt stadium samarbeta med FBI för att sätta dit de skyldiga inom företaget. Själv är han övertygad om att han är en av "the good guys", men ju mer vi får lära känna honom desto otydligare blir hans motiv - har han en smart plan att ta över hela företaget eller är det bara ett gäng av hans skruvar som sitter riktigt löst?

Oavsett vilket så lyckas han i alla fall under filmens gång att krångla in sig i fler och fler lögner som till slut tar formen av absurditet, som att FBI-agenten Brian Shepard (Scott Bakula) skulle ha slagit honom med en portfölj.

Det är också här filmens humor ligger. Det finns inga påtvingade skrattillfällen skapade av "one-liners", men Whitacres naivitet och bristande förmåga att förstå sitt eget bästa bjuder ändå på riktigt roliga bitar. Likaså kan man inte låta bli att dra på munnen åt de alltmer uppgivna och förfärade minerna på personerna runt Whitacre, de som försöker att hjälpa men inser att han gått bakom ryggen på dem - igen. Samtliga skådespelare gör här ett förträffligt jobb med finliret. Förutom tidigare relativt okända Bakula och Tony Hale, som spelar Whitacres bedrövade advokat James Epstein, kan man nämna Melanie Lynskey ("Away We Go") som gör en utmärkt prestation som den ständigt lojala frun Ginger.

Men självklart är det Damon som stjäl det mesta av uppmärksamheten. Jag håller helt med Soderbergh om att han passar bäst i de här lite mer fumliga och tafatta rollerna till skillnad från som hjälte eller sexobjekt. Och Whitacre är så långt ifrån en förebild man kan komma. Han är lönnfet och korkad och tycker om att fundera på så udda men alldagliga saker som hur isbjörnar kan veta att deras nosar är svarta och att man sparar tid om man använder tandtråd i duschen medan balsamet får verka.

Manuset är inget mindre än genialt när det kommer till många av Whitacres tankar och Damons prestation gör karaktären nästan sympatisk. Han vill ju så gärna vara till lags. Kanske är det till och med så att han pratar så mycket bredvid mun för att han behöver någon som lyssnar, och kan det vara så att han ställer upp på FBI:s idéer för att Shepard skulle bli en sån bra fiskekompis.

Manuset bygger annars på en bok med samma namn som i sin tur baseras på verkliga händelser. I verkliga livet sågs nog Mark Whitacre som en rätt alldaglig man innan den stora härvan började nystas upp, men jag blir i alla fall nyfiken på att veta mer om honom efter att ha sett "The Informant".