The Intruder 2019

Det nygifta paret Annie och Scott (Meagan Good och Michael Ealy) köper ett fantastiskt hus i Napa Valley. Men det visar sig snart att den förre ägaren Charlie (Dennis Quaid), vars släkt bott i huset i generationer, har svårt att släppa taget. Han hittar hela tiden anledningar att komma tillbaka hjälper dem att klippa gräset, och ser dömande på de renoveringar paret genomför. Annie ser honom som en ensam man som visserligen har svårt att släppa taget men som är helt ofarlig. Scott däremot blir allt mer irriterad över hur Charlie beter sig som om han fortfarande äger huset - och hur han tittar på Annie. Dessutom har Scott svårt att sova om nätterna, huset har såna märkliga ljud...

“The Intruder” är en blandning mellan drama och skräckfilm som överlag fungerar ovanligt bra. När jag gick ut från biografen hade jag nagelmärken i handflatorna efter att jag omedvetet knutit händerna hårt under upplösningen.

Dennis Quaid brukar spela en lite butter fadersfigur, men i “The Intruder” får han möjlighet att blanda sin sedvanliga faderlighet med något betydligt mörkare. Bara hans presentation är väl värd biljettpriset, men även de andra huvudrollerna levererar.

“The Intruder” har sin beskärda del av jumpscares, men de används med finess. Hade det funnits en kudde tillgänglig hade jag gömt mig bakom den. Den är väldigt effektivt filmad, med saker som publiken får se men inte huvudkaraktärerna, och vid ett par tillfällen glider kameran över något misstänkt bara för att sedan hålla det utanför bilden så pass länge att spänningen nästan gav mig en hjärtattack.

 

Fotot sköts av Daniel Pearl vars första jobb var “Motorsågsmassakern” (1974). Även om han sen dess arbetat på ett par mindre uppskattade skräckfilmer som “Alien vs. Predator: Requiem” och "Friday the 13th" (2009) råder det inga tvivel om hans skicklighet. Han samarbetar här med regissör Deon Taylor (av de filmer han tidigare regisserat har den med högst poäng på Rotten Tomatoes 29 procent av 100. Yikes.) och manusförfattaren David Loughery som gjort manus till så olika filmer som “De tre musketörerna” (1993), Wesley Snipes-rullen "Passenger 57” och "Star Trek: the Final Frontier” (den William Shatner regisserade). Det verkar som om Taylor, Pearl och Loughery lyfte fram det absolut bästa hos varandra.

Dock dras betyget ner lite av en brist på uppmärksamhet på detaljer. Ett helt spoilerfritt exempel som illustrerar detta är det faktum att villan omges av statyer som är överväxta med mossa - att Charlie, någon så noga med sitt hus, skulle låta statyerna bli överväxta på det här sättet är orimligt. Vidare finns de ogenomtänkta besluten och logiska luckorna som hör skräckgenren till.

Bristerna till trots “The Intruder” en välgjord och genuint obehaglig film som effektivt spelar på vår rädsla att vara iakttagna, med gott om talang både framför och bakom kameran.