The Island 2005

Producenterna till ”The Island” gick förra veckan ut och skyllde filmens kommersiella flopp i USA på huvudrollsinnehavarna Ewan McGregor och Scarlett Johansson. Det är svårt att se hur man kan skjuta sig själv i foten mer eftersom filmen hade sugit betydligt mer utan dessa. Visst kan man ha invändningar om att McGregor och Johansson gjort tyngre roller tidigare, men det är liksom inte grejen med ”The Island”. När det gäller superkommersiell sommarunderhållning har båda karisma nog att lysa upp bioduken trots att resten av filmen är rena mörkret.

Det är nog mest rättvist att säga så lite som möjligt om handlingen, men det börjar i alla fall med att Lincoln Six-Echo (McGregor) år 2050 börjar ana oråd i ett till synes välmående samhälle. Varje kväll skickas dessutom en av invånarna till en hemlig ö som lär vara jordens sista paradis. Men som vanligt är inte allt som det brukar vara och vips är Lincoln och vännen Jordan (Johansson) indragna i en märklig sörja bestående av människokloner, regeringsmygel och konstiga experiment.

Regissören Michael Bay står för första gången på egna ben utan producenten Jerry Bruckheimer bakom sig, men faktum är man ändå inte märker någon större skillnad. Visst är själva storyn i sig inte så dum, men utförandet känns väldigt tråkigt och väntat. Musiken sväller opera-aktigt, fantastiska vyer blixtrar förbi och man spränger nog nästan en hel bilväg i Los Angeles.

Konstigt nog är filmen bäst i de scener där det är som mest nedtonat. Inledningen är helt okej och strax innan explosionerna börjar kommer den där känslan av paranoia smygande. Skådisarna är överlag bra och Sean Bean ger Liam Neeson i ”Batman Begins” en tuff match om vem som är sommarens coolaste skurk. Men så fort filmens adrenalin pumpas upp så sjunker det mer än lovligt hos publiken. Jakt- och actionscenerna blir till slut enbart tröttsamma eftersom de går på tomgång och aldrig vill ta slut. Bay lånar friskt ifrån ”Matrix”-filmerna vilket är ok, men då han slänger in referenser till andra världskrigets judeförintelse lämnar det en besk eftersmak i munnen.

Sammantaget är ”The Island” godkänd underhållning så här i sensommaren, utan att vara fantastisk. Det känns i efterhand som att ambitionerna var höga men att man tappade lust och ork på vägen. Som om man bestämt sig för att åka till Barbados, men bara kom till en liten kobbe ute i svenska skärgården.

ONÖDIGT VETANDE Den första Michael Bay-filmen som inte produceras av Jerry Bruckheimer.