The Killer's Game 2024

"The Killer's Game" handlar om lönnmördaren Joe Flood (Dave Bautista) som efter att ha diagnosticerats med obotlig cancer med endast tre månader kvar att leva beställer ett mord på sig själv. Problemet är bara att proverna förväxlats med en annan patient - det visar sig att cancerdiagnosen gäller någon annan!

 

Men det är för sent att avbryta mordbeställningen och flera tävlar om det generösa priset på hans huvud. När dessutom Joes stora kärlek, dansösen Maize (“Rebel Moons” Sofia Boutella) kidnappas, höjs ribban och han står inför sitt livs svåraste uppdrag - att överleva en armé av lönnmördarkollegor samt rädda Maize.
 
Man kanske inte ska ha alltför höga förväntningar på ett manus som bollats runt sedan 90-talet innan det äntligen blir producerat. Å andra sidan kanske nutidsteknologin lyckas bättre med att förhöja de välkoreograferade kampscenerna, som är filmens egentliga behållning. Den är regisserad av J. J. Perry som själv haft en lång karriär som stuntman, liksom flera av skådisarna som kommer från olika slags martial arts-bakgrunder. De kan sina grejer.

 

Berättelsen som förklarar varför de slåss och skapar en händelsekedja från den ena fightscenen till nästa är dock tunn, nästan oviktig. Lönnmördarna är karikatyrer men roliga sådana; den tangodansande “El Botas” (Marko Zaror), den ölpimplande skotten (Drew McIntyre), den våldsälskande lönnmördaragenten (Pom Klementieff, Bautistas motspelare från “Guardians of the Galaxy”) och så vidare.

 

Även en underhållande Ben Kingsley bör nämnas som Joes faderliga uppdragsgivare Avi Rabinowitz, men framför allt är det en fin roll för Bautista själv som tillför charm till sin lönnmördarkaraktär. 

 

Man skulle kunna peta in filmen i facket “hjärndöd action” för här behövs ingen tankekraft för att hänga med. Allt splatter och våld är fantasifullt uttänkt och framkallar ofta chock-skratt. Filmen, vars inledning utspelar sig i vackra Budapest, håller relativt högt tempo från starten med första mordet bara några minuter in. Fotot är snyggt och stilrent och bryter av med splitscreen-sekvenser.

 

Kärlekssagan mellan Joe och Sofia är charmig och tillför en mjukare sida fast jag känner ingen jätteattraktion dem emellan, men som sagt, det är inte det viktiga här. Men ser filmen för dess extremt välkoreograferade kampscener med och av duktiga stuntmän och martial arts-skådisar.

 

“The Killer’s Game” bjuder inte på mycket nytt. Det är en film för unga, som bör ses på storskärm tillsammans med likasinnade. Skratt och splatter utlovas.