The Last Exorcism 2010

Prästen Cotton Marcus (Patrick Fabian) tror inte på Djävulen eller demoner men är ändå inte den stereotypiske präst som tappat sin tro utan utför exorcismer med syftet att på sitt eget sätt hela och hjälpa påstått besatta människor. Han fejkar dramatiska seanser för att ge kunderna det han tror det vill ha och samtidigt försörja sin familj.

Medan några dokumentärfilmare följer honom åker han ut till landsbygden för att hjälpa tonårsflickan Nell (Ashley Bell) vars far är övertygad om att hon är besatt av en demon. Cotton ser tydliga tecken på ännu en inbillning och psykologisk förklaring och kör sitt vanliga race. Men hans vanliga metoder verkar inte ha någon verkan och denna gång blir saker å ting värre och värre...

Eli Roth har producerat den här lilla lågbudgetpärlan men hans fascination för vältrande i blod och brutalt våld är lyckligtvis frånvarande. Däremot anas hans förkärlek till retroskräckisar från 1970-talet och med undantag för den uppenbara inspirationen från nämnd titelrulle finns här även blinkningar till "Dödlig skörd" ("The Wicker Man") och diverse exploitationfilm från 1970-talet.

Det som överraskar mest med "The Last Exorcism" är att den förutom på gammeldags sätt prioritera mer psykologisk skräck framför våld och effekter faktiskt även lyckas kombinera den här typen av demonrysare med ett smart, spännande manus med fler tvister än man väntat sig. Man använder sig av välbekanta klyschor som man skruvar åt ett extra varv för att sedan ändra riktning och chockera med en oväntad, obehaglig upplösning.

Man undviker effektivt fällor som att låta filmen bli fånig genom att ha en huvudkaraktär som är charmig och optimistisk samtidigt som han är skeptisk mot det övernaturliga och vägrar låta sig påverkas långt in i det sista. De okända skådespelarnas smått amatörmässiga överspel går att överse då deras imponerande närvaro och det faktum att deras ansikten saknar igenkänning bidrar till en kusligt autentisk känsla.

Filmen är dock knappast något mästerverk. Det är stundtals förutsägbart, musiken används ibland väl drastiskt och dränker en del scener, och tempot spårar ur i en redan ganska rörig final. Den är en bit ifrån den mer kompletta skräckfilmen "Exorcisten" är. Men en guldstjärna för ett försök över medel och att för att den lyckas med det allt svårare konststycket att faktiskt skrämmas.