The Last Kiss 2006

FILMINFO Paul Haggis har numera förmågan att göra allt han vidrör till guld. Den här gången lär inte någon guldstatyett titta förbi, men vad manusförfattaren gjort med det enkla grundmaterialet av den italienska förlagan från 2001 är inte alls så tokigt.
Michael (Braff) är bara ett år från att nå 30-strecket. Hans liv rullar på precis som planerat och livets tänkta spelplan har gått som han förutspått. Även tanken på ett barn vid den här åldern slår in och Michael kan tillsammans med sin gravida sambo Jenna (Barett) verkligen håva in vuxenpoängen. Allt är perfekt, Michael och Jenna är enligt alla det ultimata paret, även enligt dom själva.
Det hela är kanske lite för perfekt och Michael saknar bristen på överraskning i vardagen. Så det är antagligen därför han låter sig förföras på sin barndomsväns bröllop av en ung söt kvinna vid namn Kim (Bilson). Inget sker till en början, men flirten sätter sina spår hos Michael och fler tillfällen att möta Kim dyker upp. Men frågan är om gräset verkligen är grönare på andra sidan...?
Jag gillar upplägget - enkelt men välberättat och fullt av ångest. Det är väldigt lätt att ta till sig Zach Braffs karaktär, jag förstår hans val och känner igen mig i tankesättet och handlingarna. Ångesten som skapas känns ända ut i fingertopparna vilket räcker som kvalitetstecken för mig. Den vaksamma skildringen av förhållanden och känslan inför vuxenlivets intåg samt den förlösande humorn får mig att inte vilja släppa filmen ur sikte den första timmen.
Zach Braff är perfekt i huvudrollen av två enkla anledningar. Den första är att han har den lite nördiga framtoningen, vilket ökar chansen att publiken känner igen sig. För det andra så får han användning av sin komiska timing från ”Scrubs”, där han får arbeta med små ansiktsrörelser och blickar och efter ett flertal säsonger av tv-serien är det något han bemästrar till fullo. Även samspelet mellan Braff och Barett är rörande och känslosamt samtidigt som scenerna med polarna hittar en annan punkt att beröra som också sitter precis där den ska.
”The Last Kiss” är en intressant överraskning som tyvärr har vissa problem med att hålla linjen i sin historia. Efter drygt halva speltiden börjar flera karaktärer kliva i ett par storlekar för stora skor, och när dessa klampar framåt lätt snubblandes så flyter varken dialog eller berättande på lika bra som i början. Istället överdrivs den och hamnar på en nivå likt diskussionerna ur valfri ungdomsserie. Något ojämnt där alltså, men snart hittar den tillbaka till sin ursprungliga form, där relationerna står i fokus och då är den svårslagen.
På många sätt är ”The Last Kiss” den perfekta parfilmen då den manar till diskussion om förhållanden om man nu är på det humöret, eller så kan man nöja sig med att se den som en charmig och gripande film som skildrar vuxna ungdomar i sökandet av sin framtid. Det är bara att välja efter humör, hur som helst så var det en bra och minnesvärd kyss som bådar gott inför framtiden.
ONÖDIGT VETANDE Filmen är baserad på italienska "L'Ultimo baccio" av Gabriele Muccino, som senare gjorde "Jakten på lycka".