Sista brevet från din älskade 2021

Gillar man melodramer har “Sista brevet från din älskade” allt man kan önska. Filmen är såpass snygg att den nog kan trollbinda även en och annan skeptiker, så länge man har tålamod med alla Harlequin-element…

Filmen följer två olika kärlekshistorier genom att pendla fram och tillbaka mellan skilda decennier. Här och nu har vi journalisten Ellie (Felicity Jones) som konsekvent säger nej till allt vad romatik heter - tills hon hittar ett mystiskt gammalt kärleksbrev och beslutar sig för att det måste överlämnas till adressaten. 

Till sin hjälp har hon den snygge arkivarien Rory (Nabhaan Rizwan) som hon tillbringar långa, intensiva forskningstimmar med. Samtidigt som de försöker hitta personerna bakom initialerna “J” och “Boot” transporteras vi tillbaka till 60-talet där Jennifer Stirling (Shailene Woodley) lider av minnesförlust efter en bilolycka. Hon tycks inte vara särskilt lycklig med sin stiliga, rike man Lawrence (Joe Alwyn) som behandlar henne som en vacker docka.

Jennifer upptäcker också ett brev mellan “J” och “Boot” så precis som Ellie måste Jennifer sätta på sig detektivglasögonen för att få redan på vem han är. Minnesbilder flimrar förbi av en snygg journalist vid namn Anthony O'Hare (Callum Turner), som egentligen är där för att intervjua Lawrence men eftersom denne är tvungen att ge sig av på en oväntad affärsresa tillbringar Jennifer och Anthony all tid tillsammans….

Filmen är baserad på "Livet efter dig"-författaren JoJo Moyes bok och visuellt är den snygg som en karamell. "Downton Abbey"-kostymdesignern Anna Robbins kreationer är helt fantastiska och tar nästan över så att de blir till filmens största behållning. Kanske beror det på att resten av innehållet är rätt så generiskt, från karaktärernas utveckling (“kärlek börjar alltid med bråk”) till klassiska melodramaingredienser som hemlig korrespondens och stulna kyssar samt den obligatoriska stråkmusiken. Filmen är pepprad med romantiska kostymdramescener vi sett versioner av tusen gånger förr som att springa hand i hand i regn, etcetera, etcetera. 

Men ett vackert paket kan nå långt. Berättartonen är jämn och film och lockar oss stundtals nästan hypnotiskt in i romantiska fantasier om svunna eror. Parallellerna mellan de två paren ger en intressant struktur och filmen är heller inte utan humor som när Ellie jämför hur dåtidens kärleksbrev skulle se ut idag som textmeddelanden med emojis. 

Slutligen serveras en stor dos sentimentalitet som rent av kan locka fram en tår eller två mot slutet. En helt godkänd filmupplevelse, med andra ord.