The Last Stand 2013

Ganska precis tio år har passerat sen Arnolds sista riktiga roll i "Terminator 3" och efter en framgångsrik politisk karriär kunde man väl tänkt sig att den 65-årige mångsysslaren sagt "hasta la vista" till biopubliken för gott. Men vi lever i en tid där gamla hjältar rostar långsamt och så länge VHS-generationen fortsätter köpa biobiljetter så lär varken rynkor eller rullatorer stoppa Bruce Willis, Stallone och gänget från att fortsätta att rädda dagen om och om igen. Och Arnold vill inte vara sämre med nya Terminator-, Predator- och Conan-rullar i pipen, trots passerad pensionsålder. Men först: en westernfilm i ny tappning.
 
I "The Last Stand" spelar han sheriff i den lilla hålan Sommerton i utkanten av Arizona, där han går runt med sin kaffekopp och mumlar gubbigt om att det nog kommer bli en lugn helg. Men vi börjar ana ugglor i mossen när Peter Stormare dyker upp på den lokala dinern och snackar skurkaktigt på Sydstatsamerikansk hälsingemål. Och visst är det något lurt i görningen, en mexikansk drogkung har nyss gjort en spektakulär rymning från sin poliseskort i Vegas, plockat upp en monsterbil och allt pekar på att han är på väg mot lilla Sommerton, en sista utpost innan mexikanska gränsen. Det finns bara en man som kan stoppa honom. Ni vet vem.
 
Jag vill inte lura någon här, detta är den enklaste formen av underhållning på alla sätt. Även om jag tror att få förväntar sig Oscarsmaterial från en rulle som har en Arnold Swarzenegger bakom pilotglasögon och en minigun på postern, så är "The Last Stand" trots allt den begåvade Kim Jee-woons Hollywood-debut. Den koreanske regissören som gjort sig ett namn utanför hemlandet med filmer som "A Tale of Two Sisters" och "The Good, The Bad, The Weird" tar visserligen med sig en hel del finess och en gnutta svart humor till filmens våldsamma actionscener, men med ett manus tunnare än en serietidning lyckas han knappast glänsa.
 
Visst är "The Last Stand" ingen karriärhöjdpunkt för varken Arnie eller Kim Jee-woon, knappt ens för Johnny Knoxville, men allt görs med glimten i ögat och blotta åsynen av Arnold med en gigantisk revolver ger filmen en extra stjärna i min bok. Jag funderade på att skriva något om den senaste tidens händelser i USA men - nej. jag tänker aldrig förenkla och fördumma genom att låta filmen stå som syndabock för våldet i samhället, det finns det alldeles för många som gör bättre än jag. I en orolig värld av diffusa fiender och förvirrade mansroller mår vi nog bara bra av en nypa gammaldags tydlighet i form av en trogen hjälte från förr. Vi vet ju att han alltid kommer tillbaka.