Den galna kvinnans bal 2021

Första franska Amazonorginalet är ett småkusligt kostymdrama välkommet befriad från de gamla välbekanta kärleksscenerna bakom fladdrande gardiner. Istället bjuds vi på ett gripande feministiskt drama om samhällets svaga som utnyttjas i vetenskapens namn.

“The Mad Women’s Ball” är baserad på romanen 'Le bal des folles' av Victoria Mas, med den unga och passionerade Eugenie (Lou De Laage) i centrum. Filmen börjar med att hon smitit iväg för att närvara vid Victor Hugos begravning, vilket inte bara befäster hennes självständighet. 

Det framkommer nämligen snart att hon även kan kommunicera med de döda vilket ger filmen en småkuslig känsla, dock utan att någonsin bli riktigt skrämmande eftersom andarna är en naturlig del av hennes tillvaro snarare än karaktärer i egen rätt. (Jag kanske ska nämna att jag såg filmen via länk mitt under orkanen Idas framfart med blixtar och skyfall och skuggor av trädgrenar som vajade på väggen så den kusliga tonen kan ha förstärkts något av det…)

När familjemedlemmarna blir medvetna om andarna tar de henne till det ökända mentalsjulkhuset La Salpêtrière som drivs av den framstående professor Charcot (Grégoire Bonnet), pionjär inom neurologi och psykiatri, med hjälp av bland annat sjuksköterskan Geneviève (Laurent). Det blir en chock för Eugenie att stängas in tillsammans med alla dessa hysteriska, galna, epileptiska, och fysiskt eller psykiskt sjuka kvinnor. 

Boten mot åkommorna är hypnos, isbad, elchocker och liknande experiment utförda av professorn och hans team, men även straff i form av isoleringscell för den som uppfattas som uppkäftig. Det tar inte lång tid för den viljestarka Eugenie att dra till sig professorns ogillande…

Professor Charcot är en historisk person mest känd för sina experiment med hypnos. Många av La Salpêtrières patienter var inte mentalt sjuka utan enkla, ofta äldre kvinnor vars familjer inte längre ville ta hand om dem. Andra var offer för våldtäkt eller misshandel och reagerade med “hysteri” vilket alltså berodde mer på trauman än “känsliga nerver”. Att sedan på kliniken tvingas ställas ut som freaks framför främlingar under professorns lektioner, eller fotograferas nakna utan samtycke, kan inte ha hjälpt.

Filmen får fram både känslan av vanmakt och den avhumanisering av medmänniskor som möjliggör plågeri och likgiltighet inför andras lidande. Men även det stöd och den solidaritet de utsatta får av varandra, och av Geneviève som plågas av minnet av sin systers död. När Eugenies och hennes vägar korsas får det enorma konsekvenser för dem båda.

I “The Mad Women’s Ball” finns både sentimentalitet och melodrama, och handlingen kan tyckas lite väl tillrättalagd ibland. Trots detta gör filmens annorlunda vinkel den till ett både överraskande och unikt kostymdrama, och en filmupplevelse som berör djupt inte minst tack vare stjärnskottet De Laages fina rolltolkning och proffsiga Laurent framför och bakom kameran.

För att avrunda med ord från pressutskicket - medicin är fortfarande en värld av "män i vita rockar” som observerar kvinnor. I den här filmen är det dock kvinnorna som observerar männen, vilket belyser de skadliga effekterna av paternalism och medicinskt nedlåtande. Eller med Laurents egna ord; “De utsatta kvinnorna på Salpêtrière är helt enkelt mödrarna till dagens utsatta. Och det är därför vi måste återuppliva dem.”