The Man Who Invented Christmas 2017

"The Man Who Invented Christmas" bjuder på trivsamt julmys i form av en fantasiberättelse om hur det gick till när allas vår älskade barnboksförfattare Charles Dickens skrev "En julsaga", som enligt filmen skulle komma att bli världens mest lästa julbok. 

 

Året är 1843 och julen närmar sig med stormsteg. Men Charles Dickens (Dan Stevens) känner inte någon julstämning. Han har skrivkramp, och inte minsta lilla ord kan han komma på att börja sin nya bok med. Dessutom har han svårt att få ro, eftersom han arbetar i sitt hem där det råder fullt kaos. 

I huset rumsterar inte bara frun Catherine (Morfydd Clark) och barnen runt, utan även en massa hantverkare för ett renoveringsprojekt. Snart dyker även släktingarna upp med den godmodige men opraktiske pappan John Dickens i täten (Jonathan Pryce). Han har med sig en fågel till barnen som slinker ur buren och skapar ännu mer kaos. 

 

Charles flyr upp till sin skrivkammare, eller iväg för att äta lunch med John Forster (Justin Edwards), eller ut på promenader för att hämta inspiration, eller bort på möten för att säkra pengar för att hålla allt flytande. Hans tidigare böcker har nämligen inte sålt så bra, och Charles har stora utgifter. Han måste försörja sin familj, släktingarna, och den dyra renoveringen av huset, och för att göra det behöver han få klart sin nya bok inför julförsäljningen.

Alla idéer han samlar upp på sina möten och promenader kommer till liv i skrivkammaren, och snart omger han sig av ett stort, fiktivt persongalleri. Den största influensen är en ensam gammal man han såg på en begravning, där han var den ende sörjande av sin döde affärskompanjon. Men mannen verkade inte särskilt ledsen. ”Bah, humbug” muttrade denne på väg därifrån, och får Charles att fundera på hur man kan ha levt sitt liv, om ingen saknar en när man är borta.

Den buttra, ensamme gamle mannan blir så klart förlagan till Ebenezer Scrooge i ”En julsaga”, och spelas av Christopher Plummer. Som alltid är Plummer en njutning att se, och blir en stor del av filmens behållning. Jag tyckte om ”The Man Who Invented Christmas”, men det är ingen direkt barnfilm utan mer en saga för vuxna, och som sådan faller den också in i ett smalare fack. Skämt som att Charles samlar på sig namn för framtida karaktärer, när han möter en servitör som heter Marley, eller Copperfield, och hummar förtjust, kommer nog gå många av de yngre förbi.

Upplägget kan liknas lite vid ”Shakespeare in Love”, eftersom båda filmerna på liknande vis humoristiskt fantiserar om hur de två författargenierna kom på sina respektive berättelser. Stevens rolltolkning påminner om en förstärkt version av den typ av karaktärer som Hugh Grant brukar spela. Resultatet blir en både rolig och charmig Charles, men som möjligtvis lutar aningen väl mycket åt pajashållet för en vuxenpublik? Han springer runt mellan sina möten med John i släptåg, som en Sherlock Holmes tillsammans med sin ständigt förvirrade följeslagare Watson. 

Å andra sidan finns där ganska rörande scener mellan exempelvis Charles och pappan.  Dessutom är den visuellt vacker och julig, traditionellt filmad i samma anda som Dickens egna välbekanta bokadaptioner. Gillar man kostymdramer blir man nog inte besviken! 

Vi får alltså veta att ”En julsaga"” blev den mest säljande julboken genom tiderna, men filmen kommer nog dessvärre inte nå samma höjder. Dock är den fortfarande sevärd; lättsam och underhållande med karaktärer som är lätta att tycka om. Visst finns här de obligatoriska moraliska pekpinnarna, godhetsbudskapen, och en stor dos sentimentalitet. Inget nytt under solen, med andra ord, men definitivt en trevlig filmupplevelse.