The Marine 2006

Wrestling har aldrig slagit i Sverige, men i staterna är det en enorm succé och det är inte ovanligt att stora profiler tar vägen förbi den vita duken. Hulk Hogan och The Rock har redan gjort det, nu är det alltså dags för sportens (?) senaste stjärna John Cena. Han kan kort beskrivas som ett 20 år yngre ansikte av Dolph Lundgren, med tydliga drag av en belgian Blue. Steroider någon?

Ett gäng brutala diamanttjuvar korsar den nyligen sparkade marinsoldaten John Triton (Cena) och hans flickväns (Kelly Carlson från tv-serien "Nip/Tuck") väg, och efter ett explosivt möte med skurkarna blir hon tagen som gisslan. Med sin bakgrund låter sig John inte vänta på polisens jakt utan tar istället saken i egna händer och tar upp kampen i USA:s vildmarker för att rädda livet på sin älskade.

"The Marine" sitter inte på många egenskaper jag vill se för att kalla det en bra film, ändå i sin B-actioniver kan jag inte låta bli att tycka att den långa stunder är riktigt underhållande. Det finns en viss 80-talscharm i den enkla storyn (den typ av manus som gjorde Steven Seagal stor) där upplägget inte är att vara smart, det är action ska levereras och inget annat. Det kan inte bli så mycket tydligare än när John Triton precis i början av ett gisslandrama utväxlar följande dialog:

- Hur kommer vi runt dom? - Det gör vi inte, vi går rakt igenom...

Vad finns det att inte gilla i en sådan okomplicerad lösning?

John Cena överraskar inte i huvudrollen och har fått sig tilldelad så få repliker som möjligt (man har till och med gett hans karaktär samma förnamn som honom själv för att hålla det enkelt). Istället får Robert Patrick som skurk betydligt mer utrymme och det är också i hans sällskap den till genren obligatoriska humorn placerats. Det är där man märker att filmen ändå har lite distans och medvetande till vad man gjort för slags film, och att b-stämpeln är väldigt medveten och avsiktlig.

Målgruppen är ganska tydlig, det är smågrabbar i tidiga tonåren och det märks tydligt i de barnvänliga actionsekvenserna, som trots sin intensiva frammarsch är nästintill helt förskonade från blod. Ska man använda termen ”Totalt meningslös underhållningsaction” så är det till ”The Marine” den helt kommer till sin rätt – en film som inte följer det uttrycket utan skapar det.

Även om den till viss del är ofrivilligt underhållande så skjuts och sprängs det så intensivt att hemmabion går på högvarv och vem behöver ett manus då? "The Marine" är den bästa Steven Seagal-filmen genom tiderna och det bästa av allt är att han inte ens är med. Töntig action? Ja absolut, men så heter filmen också "The Marine", vad hade du väntat dig?