The Medium 2021

Det är inte ofta jag funderar över filmers åldersgräns. Sedan jag själv passerat den högsta åldersgränsen har det inte funnits en anledning till att reflektera kring det. Efter att ha sett ”The Medium” undrar jag däremot ifall åldersgränserna räcker till. Vi kanske borde införa någon sorts skräckfilms-körkort, för om man inte är van vid att se skräckfilmer riskerar man PTSD av årets i särklass läskigaste skräckfilm.

”The Medium” är subtilt obehaglig och ocensurerat brutal på samma gång. Låt inte den trivsamma trailern lura dig. Betrakta dig själv som varnad.

Filmen använder sig av ett berättargrepp som blivit vanligt bland moderna skräckfilmer, den återges som att det vore en dokumentär och rider delvis på trenden som startades av ”Blair Witch Project”. Vi får följa den thailändska shamanen Nim och hennes familj under deras vardag med fokus på att undersöka shamanismen i landet och kulturen som omger fenomenet.

Under dokumentärens gång lägger filmarna märke till en serie oförklarliga händelser som omgärdar Nims systerdotter Mink och man misstänker att den ande som ger Nim sina gåvor, börjar passera till nästa medlem i arvsföljden. När händelserna blir allt obehagligare och sker med jämna mellanrum, börjar man istället ana att det kan röra sig om något betydligt mer obehagligt väsen än den goda anden som Nim arbetar med.

”The Medium” återanvänder betydligt fler skräck-klichéer än berättarstilen. När Mink börjar uppvisa tecken på en ond besittning, återser vi flera klassiska symptom som hängt med ända sedan ”Exorcisten”. Hon blir stundtals okontaktbar, elak, hon får fysiska skador och hittas på udda platser om nätterna. Trots användandet av de klassiska skräck-troperna känns inte filmen konventionell. Dels har det att göra med den för genren ganska ovanliga miljön. Den thailändska landsbygden och dess kultur tillför mycket både i form av vacker scenografi och för att särskilja bakgrundshistorien från andra skräckfilmer.

Det som även gör att man sent tröttnar på de igenkännbara detaljerna, är hur väl de utförs. Man använder sig av relativt enkla skrämseltekniker som fokuserar på att visa onormalt beteende. En gammal kvinna som står stilla på familjens tomt mitt i natten, konstiga ljud om nätterna, plötsliga personlighetsförändringar. Att se dessa händelser eskalera från subtila till allt mer framträdande är otroligt spännande och bygger upp den närmast olidliga stämningen utan att förlita sig på så kallade ”jump scares”.

Filmens andra halva är däremot långt ifrån subtil. Efter att ha byggt upp en obehaglig stämning och spenderat lång tid på att bygga upp mytologin bakom ondskan som framträder, eskalerar filmen kraftigt mot slutet. Till skillnad från många moderna skräckfilmer så ges huvudpersonerna nycklarna till att potentiellt besegra antagonisten, vilket gör den actionfyllda sluttampen betydligt mer nervkittlande.

”The Medium” lyckas med att förnya välbekanta grepp, bygga upp en utomordentligt obehaglig mytologi och skrämmas utan billiga knep. Alla som älskar genren bör se den.