The Merry Gentlemen 2024

Netflix storsatsar på bjällerklang i år och nu lägger de till en tredje rätt på årets julbord av originalfilmer. Efter fokus på julmusik i "Meet Me Next Christmas" och ett möte med en levande snögubbe i "Hot Frosty" så blir det nu manlig striptease.

 

Den här berättelsen tar oss med till den lilla staden Sycamore Creek. Dit återvänder showstjärnan Ashley (Britt Robertson) när hon får sparken från en dansgrupp i storstaden. Det blir ett glatt återseende med familjen som alla bor kvar där, men firandet störs av att den rockklubb som föräldrarna äger riskerar nedstängning på grund av ekonomiska problem. Ashley får snilleblixten att samla en grupp vanliga män och lära dem dansa för att sedan sälja biljetter till shower där de strippar för stadens kvinnor.

 

Ambitionen att krydda ett klassiskt recept för julfilm av romantisk sort med sexiga inslag av manliga halvnakna kroppar är i sig intressant för att det är att tänka utanför boxen för den typen av mysproduktion. Det faller dock i utförandet för att den striptease som det bjuds på inte ens är sexuellt laddad nog att framkalla ett litet generat fnitter ens från den mest pryda tittare. Att man uppenbarligen har velat filma med samma syndigt neonindränkta ljussättning som i sådana scener i "Magic Mike" hjälper inte när den heta intensiteten inte finns där.

 

Romantiken dominerar när Ashley faller för den hunkige hantverkaren Luke (Chad Michael Murray) som är en av stripporna. Dialogen pikar vid ett tillfälle tv - kanalen Hallmark genom att påpeka att Luke ger vibbar av att vara en hantverkarkaraktär i en av deras produktioner, men egentligen inte alls är sådan. Dock är det exakt den kanalens filmer som den enormt förutsägbara intrigen och de klyschiga karaktärerna för tankarna till. Tonen i iscensättandet av kärleksskildringen är närapå lika krystad och sockersöt som i någon av Hallmarks smörigaste filmer.

 

När det kommer till juldekorationer i bild så blir vi inte hela tiden överösta av sådana och det där filtret som så ofta förstärker alla färger på ett grällt sätt i sådana här filmer används tack och lov inte. Ändå så får vi rätt dos av rött, grönt och juleljus exempelvis vid en promenad på gatorna komplett med gran och tomte. Utan ständig överdos som mättar så gör de enskilda rikt pyntade scenerna större intryck. Stadsmiljöerna ser äkta ut och inte som alltför ofta är fallet när den här typen av julromantik ska filmas som kulisser i en studio med konstsnö som placerats ut. Visuellt sett så har man skött sig oväntat bra.

 

Julälskares grundkrav på en julfilm är självklart att den ska väcka uppslukande känslor av just julefrid i tittarens hjärta. Om den har den förmågan så förlåter entusiaster av högtiden i stort sett alla brister inkluderat plastigt överstylade skådespelare, halvdant spel och billiga repliker. Den här filmen har alla dessa svagheter, men det som fäller den hårdast är att den som helhet sett är fattig på den ombonade myskänsla som hör temat till. Man känner inte en enda sekund av speltiden att man vill duka upp glöggen och pepparkakorna.

 

"The Merry Gentlemen" har tillräckligt med energi i berättandet för att aldrig bli tråkig och tillräcklig entusiasm i Robertsons insats för att smitta av sig. De faktorerna gör så att den med nöd och näppe passerar gränsen för godkänt betyg.