The Miracle Club 2023

Ibland är trevligt precis det man behöver. Och ibland är trevligt exakt det man får. ”The Miracle Club”, regisserad av Thaddeus O’Sullivan är en väldigt trevlig film. En film som lägger sig och spinner likt en katt i famnen på en, och sprider sedan god stämning omkring sig. Ingenting blir ju tristare av att megastjärnor som Maggie Smith, Kathy Bates och Laura Linney återfinns i rollistan. 

 

Historien utspelas år 1967 i Ballygar, Irland, ett ruffigt arbetarsamhälle som är djupt rotat i traditioner och tro. För kvinnorna där finns få utsikter om något annat än att vara hemmafruar och mödrar. Ändå har de omaka vännerna Lily (Smith), Eileen (Bates) och Dolly (Agnes O’Casey) faktiskt en dröm: att vinna en pilgrimsfärd till den heliga franska staden Lourdes. Med lite hjälp av den lokala kyrkan blir drömmen verklighet och de får lämna barn och tjuriga makar bakom sig och åka iväg och uppleva något annat. För några dagar. Chrissie (Linney), som efter 40 år motvilligt är tillbaka i sin gamla hemstad för att begrava sin mor, beslutar sig för att åka med. Och även om alla kvinnor har olika mål med resan så förenas de i sin tro på mirakel och förhoppning om personlig förändring.

 

”The Miracle Club” är en film om mirakler, men också om kvinnofrigörelse och en stilla kamp för något bättre. Filmen uppmanar till att våga hoppas och drömma, och om att förlåta, både sig själv och andra.

 

Detta är en dramakomedi som stoltserar med många stora namn. Framförallt lyser de redan nämnda kvinnorna starkt, vilket inte förvånar, ty alla tre har tveklöst en tendens att glänsa i vad de än tar sig för. Framförallt Maggie Smith är helt underbar och levererar träffsäkert några riktigt roliga repliker. Även O’Casey som omsorgsfulla unga modern Dolly övertygar, liksom gör Stephen Rea i en mindre roll som Eileens gräsänkling till make. 

 

Manuset fokuserar på det viktigaste i historien och vi får lära känna vår huvudsakliga kvartett väl. Vi erbjuds en förståelse för deras ageranden och val, och även vi inte alltid kan förstå dessa, så accepterar vi hur läget var då.

 

Jag skulle önskat att vissa delar hade getts ännu lite mer kött på benen, som exempelvis karaktärernas delvis gemensamma förflutna. Den spökar uppenbarligen fortfarande hos samtliga och hade med fördel kunnat broderas ut lite. Även intrigen med Dolly och hennes ängslan kring sin stumme lille son, hade mått bra av att få mer utrymme. Dock är detta små invändningar i en film, som i slutändan håller ihop väl och känns som en varm kram när man som mest behöver en. 

 

”The Miracle Club” är en enkel, men härlig liten film om tanter, för kanske i huvudsak tanter. Jag skulle dock rekommendera den även till alla andra. Så ge den en chans, mys och njut trivsamheten. För som sagt - ibland är trevligt precis det man behöver. Och ibland är trevligt exakt det man får.