The Mist 2007

Skräckgenren genomgår en vitaliserande revival i Frank Darabonts fingertoppskänsliga filmatisering av Stephen King novellen ”The Mist” där ett antal människor fångas i ett snabbköp när en främmande dimma sänker sig över hela staden. En dimma som innehåller saker med tentakler. Saker som dödar människor… Den efterlängtade revival som skräckgenren är i behov av efter de senaste årens dussinutsöndringar av gorefranchise som ”Saw” och ”Hostel” verkar ha sett dagens ljus. 

I ”The Mist” kommer inte svettångesten från elva fot höga monster som förstör byggnader, invaderande rymdparasiter eller små svarthåriga japanska flickor. Den kommer från insikten att vi under civilisationens tunna fernissa alla är monster.  Utan att avslöja för mycket av berättelsen – vars överraskningsmoment är centrala för att ta del av filmens läckra förloppskurva - kan man fastslå att titelns dimma inte är en metafor utan ett mycket påtagligt och förvånande fenomen för invånarna i en småstad i Maine, USA.

Ännu intet ont anande åker filmens huvudperson, affischkonstnären David Drayton (Thomas Jane) tillsammans med sin son och den synnerligen vresiga grannen Brent för att handla. Det som skulle bli en snabbvisit i livsmedelsaffären utvecklas dock till en traumatisk upplevelse – plötsligt skakar hela affären våldsamt så att kunderna rasar på golvet och världen utanför täcks av den märkliga dimma som David och hans fru tidigare såg vältra sig över havet. 

Den i dubbel mening skakade folkmassan börjar misstänka en kemisk olycka men blir ännu mer skärrade när en vanligtvis samlad stammis snubblar in genom dörrarna och svär på att han såg sin vän föras bort av något i dimman. Tumult uppstår och frustrerade människor bildar läger – har dimman en naturlig, vetenskaplig förklaring eller döljer den något ont?

Snart blir Drayton tillsammans med det vänliga affärsbiträdet Ollie (Toby Jones) varse att något verkligen finns därute. Något med tentakler med klor som sliter människokött till blodiga köttslamsor. Männen inser att de måste varna de andra vilket är lättare sagt än gjort. Men när tvivlarna går ett blodigt slut till mötes ändras frågan från om man bör ta sig ut till hur man ska hindra invasionen av märkliga varelser från att ta sig in.

De objudna gästernas iver att sända människosjälar till sin skapare får gruppens självutnämnda profet och religiösa vettvilling Mrs Carmody (en Marcia Gay Harden i högform) att piska upp en hatisk masspsykos hos de belägrade överlevande. Hon är övertygad omatt det som händer är biblisk vedergällning för mänskliga synder. Det enda sättet att stilla Guds vrede är genom människoffer - offer som Mrs Carmody väljer ut efter eget tycke...

På ytan är ”The Mist” en eklektisk sci-fiskräck som ekar diskret av filmer som ”Världarnas krig”. Men anledningen till att den fungerar så väl är att de välgjorda monstren ställs i skuggan av Frank Darabonts säkra handlag med Stephen Kings civilisationskritiska berättelse. Darabont har redan tidigare gjort sig känd genom de uppskattade filmatiseringarna av Kings ”Nyckeln till Frihet” och ”Den gröna milen” som charmat såväl publik och kritiker. Här bevisar han att han även kan regissera skräckfilm med samma fingertoppskänsla, med filmens utmärk rollbesättning som färgpalletten som illustrerar av det mänskliga psykets svaghet – och mod - i kris.

Filmen går också mot sina genrebröder genom att leverera en avslutning som går in som en Tysonnäve i solar plexus. Hantverksskickligheten i utförandet med en säker regi som undviker  sedvanliga vedervärdiga oneliners som förpestar genren, smakfull musik av Michael Jarre och bra foto rubbar inte bilden av att det här är skräckgenrens välkomna vidareutveckling från slasherfållan. Framtiden kräver av blivande regissörer att skärskåda ”The Mist” formtoppade peripetier under lupp.

ONÖDIGT VETANDE Filmens två  huvudroller är inte nya i skräckgenren: Thomas Jane medverkade i den sågade Stephen King-filmatiseringen ”Drömfångare” medan Laurie Holden spelade tuffa snuten Cybil Bennett i filmatiseringen av tv-spelet ”Silent Hill”.