The Monkey 2025

Skräck Thriller
USA
98 MIN
Engelska
The Monkey poster

Synopsis

Två tvillingbröder hittar sin pappas leksaksapa på vinden, varpå människor börjar dö på mystiska sätt. Bröderna gör sig av med apan och glider isär, men flera år senare måste de återförenas när människor börjar dö igen.
Ditt betyg
2.3 av 3 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Lucas Mass

8 februari 2025 | 06:30

Sadistisk terror uppskruvad till knäpp absurdism

RECENSION. ”The Monkey” markerar ett dramatiskt tonskifte för regissören Oz Perkins, som senast kröp under skinnet med ”Longlegs”, men alla hans säregna kännetecken finns kvar.
Ondskefulla föremål är skräckens ryggrad. Allt som ser lite kusligt ut skulle kunna vara hemsökt och därmed en perfekt drivkraft för en skrämmande rysare. Dockor, telefoner, speglar, pussellådor, böcker och till och med VHS-band verkar vara föremål vi inte kan lita på. Redan på 70-talet var det dags för den hemsökta sängen med ”Death Bed: The Bed That Eats”.
 
Stephen King har själv pysslat med besatta föremål flera gånger, "Christine" är så klart en levande bil och i ”Maximum Overdrive” har alla maskiner blivit galna, särskilt långtradarna som söker hämnd.
 
”Den förskräckliga apan” är en mindre känd King-berättelse som först publicerades i en vuxentidning 1980 innan den återanvändes i novellsamlingen ”Skeleton Crew” 1985. I den novellen är det hemsökta föremålet en leksaksapa, något vi alla redan vet är en behållare för ren ondska.
 
Tvillingbröderna Hal och Bill hittar sin pappas gamla leksaksapa på vinden och verkar inte förstå att sådana saker är likvärdiga med djävulen. När har man någonsin kunnat lita på en leksaksapa med cymbaler? Som förväntat börjar människor i deras liv dö på brutalt våldsamma sätt som inte går att förklara, all min medkänsla till brottsplatsutredarna. Bröderna slänger iväg den sataniska apan, som om det skulle lösa något, och glider så småningom isär med åren. Som vuxna spelas de av Theo James i dubbla roller och en dag börjar människor återigen dö på komiskt elaka sätt.
 
På papper verkar det nästan för självklart att ”The Monkey” är en skräckfilm. Berättelsen bygger på det mest komiskt skrämmande föremålet som djävulen någonsin försökt lura oss att tro bara är en leksak. Regissören Oz Perkins, son till Anthony Perkins (Norman Bates i ”Psycho”), har dedikerat hela sin karriär åt att göra skräckfilmer om sin komplicerade barndom och föräldrarelation. Filmen produceras av James Wan, århundradets mest framgångsrika skräckfilmskapare som byggde sin karriär på kusliga dockor, och källmaterialet är som sagt skrivet av Stephen King, en helt vanlig författare.
 
Men ”The Monkey” är också en sjukt skruvad och sardonisk komedi. Perkins kusligt förtryckande ”Longlegs” höll skräcken precis utanför bild som om filmen hånade publiken för att föreställa sig det värsta. Med ”The Monkey” är det som att filmskaparen njuter av hur mycket splatter en bioduk kan rymma. Ibland gränsar humorn till slapstick - det är en film som börjar ha våldsamt kul med ett mord efter att offrets huvud redan brinner. Våldet är helt absurt och allt görs med ett medvetet leende på läpparna.
 
Klipparna Graham Fortin och Greg Ng lyckas alltid landa hårda klipp till karaktärers reaktioner eller chockartade närbilder av splatter med perfekt komisk timing. När ”The Monkey” är som bäst är den löjligt rolig och får en att tänka på ”Final Destination”-filmernas mest skruvade dödsfall.
 
”Alla dör, och så är livet” är den rådande tanken som manuset lämnar oss med. Så klart utöver det vi alla redan visste. Nämligen att de där leksaksaporna med cymbaler är demoniska.
 
Theo James dyker inte upp i filmen förrän i andra akten, men har man sett HBO:s underskattade adaption av ”The Time Traveler’s Wife” är man redan bekant med skådisens förmåga att spela mot sig själv. När han väl får den chansen i ”The Monkey” ser man hur mycket han njuter av karaktärernas likheter och skillnader.
 
Där ”The Monkey” vacklar lite är att filmen inte har mycket av ett slut att komma med. Tredje akten har några av filmens bästa dödsscener och några förvånansvärt betydelsefulla stunder mellan karaktärerna, men det finns inte riktigt någon final. Vissa i publiken kan bli förvånade när eftertexterna börjar rulla.
 
Det är så enkelt för filmer om besatta föremål som mördar folk att misslyckas (tänk ”Wish Upon”) men ”The Monkey” förstår alla fällor och njuter av dem. Det finns ingen logik eller motiv bakom apans krafter, vem som helst skulle kunna poppa som en ballong när som helst.
 
Oz Perkins finner den skruvade humorn i det och är man bekant med filmskaparens familjeträd förstår man nog vad ”The Monkey” egentligen betyder för honom. Det är en film om hur slumpmässig världen kan vara i sin grymhet och att man ibland bara kan skratta åt hur absurt det är.
| 8 februari 2025 06:30 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera The Monkey
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu