The Mother 2023

När man tar sig an att se en film gjord för Netflix så har man lärt sig vad man kan förvänta sig. I de flesta fall handlar det om en stabil produkt som håller för en stunds underhållning, men sällan mer än så. Detta gäller speciellt de actionfilmer som streamingtjänsten levererar. Med den här filmen gör man ett tappert försök att blanda adrenalinpumpande action med ett gripande drama om föräldraskap.

 

Inledningen utlovar brutal realism filmad i dokumentär gråskala. Det ser grymt bra ut och känns svettigt intensivt när kulor slår in i det hus där en informatör (Jennifer Lopez) förhörts av två CIA - agenter om en vapenaffär i den undre världen innan helvetet brutit löst när skurkarna avslöjat gömstället. En blodig knivattack mot den gravida informatören ser genuint smärtsam ut. Sedan sker ett lyckat emotionellt gripande tonbyte som man vill ha mer av.

 

Fortsättningen kastar sig tyvärr in i samma standardaction som det görs tretton på dussinet av och dessutom i de flesta fall bättre än här. Informatören överlever attacken. Hennes barn föds med livet i behåll, men modern tvingas adoptera bort det. 12 år senare har hon dragit sig tillbaka till en stuga i vildmarken. Givetvis dras hon plötsligt in i våldsamma förvecklingar kring sin dotter.

 

Den huvudkaraktär som vi ska följa introduceras tyvärr inte ordentligt. Hon kan sina vapen och är tränad i strid. Det är allt vi vet. Den ytligheten lägger krokben för dramat kring hennes förlorade barn så att det inte griper tag som det behöver göra för att det ska engagera. Jennifer Lopez skådespel i huvudrollen gör dramatiken ännu plattare. Hon går runt och är jättehård hela tiden alternativt lägger på en lidande min, men hon gör aldrig sin karaktär till en nyanserad människa. Joseph Fiennes och Gael García Bernal gör dock mycket med sina tunt skrivna skurkroller.

 

Manusförfattaren jobbar med den stressade typen av filmberättande där bara action räknas och där man inte ens verkar seriöst anstränga sig för att integrera allt pang pang och de vilda jakterna i en spännande helhet. Man lyckas inte under största delen av filmen skapa någon typ av nerv. Dramabiten letar sig in mer mot slutet, men den känns ointressant för att den bara radar upp tomma klyschor. Begåvade regissören Niki Caro ("North Country") förtjänar bättre material än såhär att jobba med.

 

Fotot är snyggt som sig bör i en sådan här produktion. Den enda gången fotograf och klippare får visa vad de kan är dock i actionscenerna. Där får vi närbilder på hylsor som kastas ut ur vapen i slow motion. En blombukett som kastas upp i luften under ett bröllop på gatan klipps samman med en kropp som gör en luftfärd efter att ha träffats av en bil. Det är kreativt ögongodis.

 

Våldet är rått och det drar sig inte för att visa tortyr, men märkligt nog så hålls det tillbaka på det sprutande blod som borde höra till i sådana scener. Skurkarna tål väldigt mycket stryk utan att dö. Det vill se autentiskt ut, men det brister även för genren för mycket i realism när det kommer till den fysiska logiken inom scenerna.

 

Filmmusiken gör sitt jobb som den ska, men det är en tillagd låt som bidrar till filmens enda riktigt imponerande scen när intensiteten i ett tillslag mot en byggnad sker till tonerna av "Angel" med Massive Attack. Där infinner sig harmonin mellan bild och ljud för att skapa både känslor och spänning med effektivt resultat.

 

"The Mother" avslutas med en förutsägbar final som blandar uddlös action och moderskapsdrama som känns pinsamt styltigt. Den sätter in dödsstöten mot det sista som fanns kvar av trovärdighet. Den här filmen är långt under Netflix standard på kvalitetsskalan. Om du gillar att se en badass morsa vara bra på att döda och dessutom kämpa med föräldraskap, kolla in "Kill Boksoon" istället.